Det sitter tydliga varningsskyltar vid ingången, men Roger Avousteiman i Skånepresenter Livs är ändå vaksam. Kunderna hinner inte ta ett steg mot bröddisken förrän han frågar:
- Är ni från ett företag eller förening?
SOFIELUND. På andra sidan gatan säljer Jamal Hamed och Lili Laham småförpackningar som förr.
Jakten på småbutiker och föreningar vid Norra Grängesbergsgatan har slagit olika hårt. Några av de drabbade hävdar att den endast tvingat bort ett fåtal som sökt tillstånd eller bidrag. Både svartklubbar och polska spritförsäljare är kvar.
- Skillnaden är att klubbarna nu är vanliga hyresgäster och att spritförsäljarna har med sig fickpengar för en dag så att de kan kalla sig turister, säger Sopstationens ägare Christer Andersson.
Snart har det gått fem år sedan Malmö kommun först reagerade mot de annorlunda hyresgästerna i Sofielunds gamla fabrikshus. I området tillåts varken handel eller föreningsverksamhet eftersom det är klassat som industriområde i kommunens planer.
Det skulle gå att ändra med en ny beteckning men kvarteren ligger för nära Kontinentalbanan och kemiföretaget Stadex, anser kommunens ansvariga politiker med stöd av räddningstjänst och polis.
En moské och några föreningar har flyttat, hotade av att annars inte få något kommunalt bidrag till sin ungdomsverksamhet.
Men andra föreningar har övertagit deras lokaler.
Mats Bohman på stadsbyggnadskontoret säger att ett 50-tal otillåtna hyresgäster fortfarande är kvar i kvarteren. Av dem är ett par-tre muslimska församlingar och fem butiker av olika slag.
Ett fall överklagades till regeringen, men togs tillbaka av butiksägaren som inriktade sig på att bli grossist istället.
Det finns många grossister i området, fast öppettider och priser anslås på stora, lockande skyltar.
Christer Andersson på återvinningsvaruhuset Sopstationen anser att kommunen silar mygg och sväljer kameler.
Själv känner han sig som myggan fast han hävdar att hans återvinningsvaruhus är det enda fungerande EU-projekt som finns kvar i stan.
Sopstationen sysselsätter ett tjugotal personer med att samla in gamla prylar och sälja dem. En del av dem är handikappade och har lönebidrag via kommunen, men i övrigt går bolaget runt.
Christer Andersson har inte lyckats hitta någon annan lämplig lokal. Han räknar med att stänga i september.
Ärendet ligger hos länsstyrelsen, men Christer Andersson är inställd på att förlora och tror inte att det är lönt att överklaga.
- Ena gången säger de att det är Kontinentalbanan som ligger för nära. Andra gången är det Stadex som anses ha en farlig gasolhantering. Men gasolen måste ju transporteras dit också, säger han.
Christer Andersson förstår inte varför det i så fall kan ligga skolor, dagis och bostäder på nära håll. Inte heller varför butikskedjan Willys fick öppna tjugo meter från Kontinentalbanan en bit från Sofielund.
Mats Bohman på stadsbyggnadskontoret förklarar att det fanns en gammal plan som tillät handel i huset där Willys öppnade.
Tidigare har det förklarats att hus och skolor får ligga kvar därför att räddningstjänsten har lättare att kontrollera vilka som rör sig där och hur husen ska utrymmas om något händer.
Enligt Mats Bohman har kommunen inga möjligheter att ge upp kampen. Kemifabriken är för farlig.
Även Hamed och Laham i Gränges livs kommer snart att få ett brev. De har dessutom fått in ett kemiföretag i huset.