Seglarna närmare ökända Kap Horn

MALMÖ. De tackar nej till Söderhavets paradisiska öar och inväntar i dagarna rätt väder för att avsegla mot äventyret vid Sydpolen.

Vad säger era anhöriga?

–Det är klart att de är oroliga. Vi har väl slätat över riskerna när vi beskrivit vad vi tänkt göra, konstaterar kaptenen Johan Hammarlund i världens sydligaste stad Ushuaia vid en telefonintervju inför de 450 sjömilens segling från Kap Horn till Antarktis.

Blixtrande åskväder fångar seglarna Johan Hammarlund och Kristian Perssons uppmärksamhet utanför Sydamerikas kust. Foto: Privat

–Jag vet inte om vi riktigt vet vad vi gett oss in på. Ibland tänker jag, vad håller vi på med? Det kan vara dåligt väder, kallt och is. Sjökorten stämmer inte till 100 procent. Isläget förändras år från år och vi vet inte hur det ser ut när vi kommer fram.

Hur känns det?

–Spännande. Det känns helt overkligt att vi ska segla i de här farvattnen, som jag bara drömt om tidigare. Som att flyga till månen.

Läsning av andra äventyrares upplevelser inspirerade Johan Hammarlund och matrosen Kristian Persson att välja bort paradisiska stränder och öar som bara gör dem uttråkade.

I dagarna rundar de ökända Kap Horn, som förknippas med häftiga västliga stormar. Sedan väntar fem dygns segling med riktning Sydpolen. Fakta om vad de kan förvänta sig ombord på en så liten båt har de inte lyckats få fram.

Antarktis saknar bofast befolkning, men hyser flera åretruntbemannade forskningsstationer. Ett innanhav vid vulkanön Deception Island är målet för Wild Rose.

–Där får vi se hur läget är. Det sägs att det är ganska lite is i år.

Huvudbunkrade gjorde de av ekonomiska skäl redan i Mar Del Plata den 3 december. Kvittot var tre meter långt och två taxibilar fylldes för transporten till hamnen. Efter kompletterande inköp närmare den sista, sydliga, etappen är det mycket trångt i båten, en tio meters Carter 33 concubine.

Värsta upplevelserna hittills dateras till slutet av september. På väg från Ihla Santa Catarina och Florianopolis längs den Sydamerikanska kusten ner till Buenos-Aires drabbades besättningen två gånger av en så kallad knock-down, då vågor slog ner masten under ytan, medan båten tog in vatten. Andra gången var det natt och blåste 25 sekundmeter. Matrosen Kristian Persson, som före avfärden i Limhamn bara seglat tre dagar i hela sitt liv, kastades handlöst över hela salongen och fick en smäll i höften som gjorde honom tillfälligt förlamad. Johan Hammarlund som fick innehållet i en välfylld bokhylla i huvudet vid första tillfället, hade resten av den stormiga natten bara sin egen styrka att förlita sig på.

Julafton firades ombord på norska båten Empire med äkta skandinaviskt julbord och sjörullad dansk snaps. Samma dag sändes en radiointervju med Wild Roses besättning i svenska P4.

För seglarna helt okända människor har hittills sponsrat seglatsen med 20000 kronor, efter att ha läst om deras vedermödor på den ständigt uppdaterade hemsidan.

Sedan avfärden har ett tiotal vänner och anhöriga anslutit vid olika anhalter på färden.

Seglarna hoppas vara tillbaka i Sverige i sommar till Johan Hammarlunds 30-årsdag den 27 juli, efter att ha seglat cirka 25000 sjömil. Vägen åter går antingen via Falklandsöarna öster om Sydamerikas spets, eller via ännu östligare Sydgeorgien – en intressantare, men stormigare rutt enligt Wild Roses besättning. Därifrån är planen att segla hem via Azorerna.

Hur kommer ni att umgås när ni kommer hem?

– Antagligen kommer vi inte att träffas på ett tag. Vi har bråkat jättemånga gånger, men aldrig velat ge upp. Man får ta det som ett mandomsprov, när man har lust att slå den andre, säger Johan Hammarlund.