På Enighet af Elbogen är året 1399

Malmö. Han är iklädd egenhändigt sydda, brunröda, läderskor och matchande medeltida mode.

Koggmuseets båtar är rekonstruktioner från vrakfynd. De är byggda i ek och med två olika tekniker: kravell- och klinkteknik. Det är byggteknikerna som är avgörande för om en båt är en kogg eller inte.
– De små jollarna i Foteviken kallas också för koggar, säger Eva L Wittenfelt när Enighet af Elbogen lämnat hamn.

–

Åke Nordbäck står kvar på land när Torben Ölhane kastar loss. ”Jag har lin på mig så jag går faktiskt omkring i mina underkläder”, säger Ölhane (egentligen Lars Lindqvist). På medeltiden hade man lin under yllekläderna. Foto: Jenny Leyman

Torben Ölhane heter Lars Lindqvist i modern tid. Han är förutom ljungman på båten också turens guide. I hela världen finns bara sex koggar, berättar han. Och två av dem finns i Malmö.

Befälhavare på båten är idag Gunnar von Gegenfelt. Så heter han i imaginär medeltid och så heter han i nutid. 1399: Erik av Pommern var kung och Sverige var en del av Kalmarunionen. Men nu är det trots allt 2007 och Enighet af Elbogen puttrar fram för motor. Koggar kan inte kryssa, ska de segla måste vinden ligga rätt.

Eva L Wittenfelt och Annika Möller har med sig varsin dotter på sjön: Emma och Rebecka. Annika och Rebecka Möller turistar i sin egen stad, Eva L och Emma Wittenfelt är på besök från Växjö.
– En vecka varje år åker jag hem och det är hit, säger Eva L Wittenfelt.

På grund av sina historiekunskaper får både hon och Annika Möller ”guldstjärnor i kanten” av Torben Ölhane.
– Det är bara för att vi varit på alla de här stadsvandringarna också – det lönar sig, säger Annika Möller.

Hans Forsström är med i ”Koggens vänner”, en förening han tippar har 125 medlemmar. Enighet af Elbogen har han varit ute med fyra gånger förut. Och så kanske tre gånger med den större båten, Tvekamp af Elbogen. Innan pensioneringen jobbade Hans Forsström inom rederinäringen och all gammal sjöfart intresserar honom.

Malmös två koggar började byggas 1998 och var färdiga 2003.
– Hur lång tid tror ni det tog att bygga en kogg på medeltiden då? frågar Torben Ölhane den för dagen sjutton man starka besättningen.

– Tre månader, svarar femtonåriga Josefine Forsström.

Alexander Konovalenko och fyraårige sonen Martin turistar i Malmö med familjen. Gunnar von Gegenfelt, vid rorkulten, är tidsenligt klädd. På huvudet har han en coif. ”Den ser ut som en bebismössa”, säger Lena Konovalenko (ej med på bild) Foto: Jenny Leyman

För hon har rätt. Mer än tre till sex månader tros det inte ha tagit. På medeltiden fabrikstillverkades nämligen koggarna: en person gjorde bara master och en annan bara rorkulter. Ett löpande band på medeltidsvis.

I koggarnas lastrum importerades salt, saffran, kanel, peppar och yllekläde. Och så exporterades sill till Tyskland.
– Det fanns så mycket sill här då att man kunde gå torrskodd ända till Köpenhamn, säger Torben Ölhane.