MALMÖ. Domen bygger nästan helt och hållet på vad våldtäktsoffret berättar. Hon, en i dag 26-årig kvinna som var artisten Maria Lundqvists barnflicka, mindes enkelt talat lagom mycket efter så här många år, enligt Ystads tingsrätt. Lagom mycket för att bli trodd, helt och hållet.

– Det förs ofta fram kritik mot vittnen som minns för lite, som är motsägelsefulla, men också mot dem som har för klara minnesbilder av vad som hände för flera år sedan, säger straffrättsprofessor Per-Ole Träskman vid Lunds Universitet till Sydsvenskan.

Detta var något Tito Beltran själv kritiserades för under rättegången, exempelvis att han mindes exakt vilka kalsonger han hade på sig kvällen den 23 juli 1999.

– Hade barnflickan varit övertydlig och helt klar i alla detaljer skulle hon ha tappat i trovärdighet, kommenterar åklagare Anna Håkansson, som är nöjd med tisdagens dom.

– Två års fängelse var precis vad jag yrkade på. Men jag räknar självklart med att det här går till hovrätten.

Brottet Beltran fälls för begicks 1999 och det finns inga tekniska bevis, vare sig sperma eller andra kroppsvätskor som visar att det varit något samlag i hans hotellrum.

– Det finns inte heller några starka bevis för att det verkligen varit ett sånt våld som krävdes enligt den lag som gällde då, säger Per-Ole Träskman.

Några timmar efter att domen fallit uttalade Tito Beltran sig för nyhetsbyrån TT.

– Jag vet att jag är oskyldig. Jag har inte haft sex med den här tjejen, säger han.

Han säger att han, trots den fällande domen, känner sig starkare än någonsin men att han är besviken över rättssäkerheten i Sverige.

– Det har förekommit en manipulation i rättsprocessen som inte får förekomma.

Tito Beltran vet inte hur det blir med karriären i framtiden:

– Jag har förlorat miljontals kronor på missade kontrakt, men jag kommer att fortsätta att jobba, säger han till TT.

Paret säger att de är besvikna och kommer att överklaga domen.

Ystads tingsrätt tar avstamp i ett avgörande i Högsta domstolen från 1991, där det slås fast att det räcker med vittnesmål från en drabbad för att få någon fälld, så länge någon slags stödbevisning föreligger.

Tingsrätten konstaterar att barnflickans berättelse är sammanhängande och detaljrik och ger ett starkt intryck av att vara självupplevd.

Att hon väntade åtta år med att anmäla förklarar hon själv med skuldkänslor – hon var till exempel djupt troende och ville inte att hennes föräldrar skulle få veta något. En rimlig förklaring, enligt rätten.

Stödbevisningen i det här fallet heter Carola Häggkvist och Maria Lundqvist.

– De har berättat om hur de uppfattade [barnflickan] i anslutning till händelsen. Det de säger styrker hennes sak, säger Anna Håkansson.

Ex-polisen Monica Dahlström-Lannes var den som satte igång hela ärendet när hon i mars i fjor tog kontakt med Maria Lundqvist och därefter med barnflickan. Hon har kritiserats hårt av försvaret som en privatspanare.

– Jag är nöjd över att [barnflickan] har fått upprättelse. Att man satt tilltro till henne, säger hon till Sydsvenskan och avfärdar anklagelserna mot henne.

– Jag var med i början och tog kontakterna, det står jag för. Sen har det här varit en vanlig polisutredning.