Pressens press ger problem i rättssalen

Sen dess har nätrapporteringen, realtidsbeskrivningen, av rättsfall formligen exploderat. Minst fyra nättidningar, inklusive sydsvenskan.se, skrev direkt inifrån rättssalen i Beltranfallet.

– Erfarenheterna är fortsatt dåliga, det är bara att konstatera, säger Sarnecki i dag.

– I Beltranfallet har det varit en så förfärande massiv publicitet att det helt har säkert skadat processen.

Domare och nämndemän är inga stålmän, är hans poäng. Även om man försöker blunda för artiklar och program blir man påverkad, särskilt när några av rikets främsta kändisar sitter i rättssalen.

Nämndemannen Ulf Clarén lämnade rätten flera dagar in i Beltranprocessen efter en intervju i Expressen, där han berättade om sitt engagemang i frågor som rör sexualbrott. På egen begäran, enligt domaren Thomas Främby. Beltrans advokat Tomas Nilsson skulle annars krävt att Clarén sparkats.

– Den domare eller nämndeman som säger att han inte låter sig påverkas av vad andra säger lever i en lögn, eller är helt okunnig om hur det mänskliga psyket fungerar, säger stjärnadvokaten Leif Silbersky till Sydsvenskan.

– Och problemet accelererar i takt med att tidningarnas konkurrens hårdnar. Jakten på någon som har sett eller hört något blir alltmer aggressiv. Reportrarna blir duktigare på att jaga fram vittnen innan ens polisen fått tag på dem.

I Beltranfallet har expolisen Monica Dahlström-Lannes hängts ut som en drivande kraft. Hon hade kontakt med alla de kända vittnen som kom till Ystads tingsrätt för att berätta om kvällen den 23 juli 1999 och tiden därefter. Carola Häggkvist berättade i vittnesbåset att hon talat med Dahlström-Lannes bara några timmar tidigare.

Hur det än är med Dahlström-Lannes inblandning är ”nedsmutsningen” av vittnen ett problem. Grundkursen i vittnespsykologi säger att vittnesmål färgas av personliga uppfattningar om den åtalade.

– Muntlig bevisning är en färskvara, kommenterar Leif Silbersky.

Och i Beltranfallet är vittnena inte förbipasserande som råkat se något hända. De är vänner, kollegor, till den kände operasångaren. De ingår alla i en ganska snäv krets, känner varandra väl. Var det som några av dem säger – att våldtäkten av barnflickan diskuterades brett inom gruppen – är det rimligt att anta att de även pratat med varandra om saken under de gångna åren.

Och, som Beltrans försvarare Thomas Nilsson säger, att de jämkat ihop sina vittnesmål, medvetet eller omedvetet, för att få Beltran fälld.

Silberskys recept att komma åt aggressiva och okunniga tidningsskriverier är böter – inte några tiotusenlappar i avgift för den som fälls i den interna granskningen, utan stora pengar, stämningar.

Jerzy Sarnecki nämner britternas ”gag order” – en munkavle som domstolen kan lägga på pressen fram till dess domen faller.

– Det är i alla fall hög tid att börja diskutera hur vi ska komma tillrätta med problemet.

Ingen av de lösningarna kommer åt det mest grundläggande: hur vittnen påverkas av varandra.