Vittnen startar grupp för ungdomar

Maria Dahl, lärare på Latinskolan, var ett av vittnena:

– Detta är inte en engångshändelse. Jag träffar hela tiden elever som berättar att de blivit behandlade på samma sätt. Och nästan i samtliga fall handlar det om invandrarkillar, säger hon.

Samma sak säger hennes lärarkollega Moussa Barazi och socialarbetaren Anders Wiik:

– Jag har arbetat mycket med unga killar i centrum och Södra innerstaden och jag har också hört många berättelser om trakasserier från polisen, säger Anders Wiik.

I går träffades de tillsammans med vittnet Shai Mulinari hemma hos familjen Dallal vars son var en av de rånmisstänkta pojkarna.

Hur de ska lägga upp sin verksamhet har de ännu inte riktigt bestämt.

– Men vi känner att vi måste göra någonting, säger Maria Dahl.

Gruppen förstår att polisen kan tvingas göra ingripanden även mot barn.

– Ingripa är en sak, kränka en annan. Inget barn ska behöva utsättas för det som pojkarna utsattes för. Det handlar om en offentlig kränkning, säger Maria Dahl.

Anders Wiik:

– Jag har svårt att tro att polisen verkligen får agera så här. Frågan är om det inte är ett brott mot FN:s barnkonvention. Och vad vi vill försöka undersöka är om detta inte även handlar om diskriminering.

–Det är också en upprörande slapphet att föräldrar och barn inte får någon information om misstankarna är avskrivna eller inte. Om polisen lägger ned ett ärende så måste socialtjänsten få reda på det så att familjerna slipper komma dit och förnedras, säger Anders Wiik.

Shai Mulinari tycker att händelserna visar att polisen är dålig på att kommunicera både med vittnen och föräldrar:

– Jag tror att det finns brister i polisens utbildning när det gäller detta. Att exmpelvis säga till föräldrarna att de inte kan lita på sina barn är att undergräva förtroendet mellan barn och föräldrar.

Gruppen ser händelsen den 20 februari som ett pilotfall:

– Nu hoppas vi att fler drabbade ska höra av sig. Ju fler berättelser desto större tyngd får våra argument, säger Maria Dahl.