"Det är dags för RFSL att komma ut ur garderoben"

MALMÖ. Föreningen ska ändra kurs mot mer sexualpolitiskt arbete och mindre nattklubbande. Statiskt har ungefär 28 000 Malmöbor, tio procent av stans befolkning, en annan sexuell läggning än heterosexuell.

– Om alla homofober visste det skulle de inte våga gå utanför dörren, säger Lucas Högberg med ett skratt. Han sitter vid ett bord på Café Banjo på Falsterbogatan. ”Det heterovänliga kaféet” står det på ett anslag. Det är en markering att stället inte bara vänder sig till gay-fikare. Lucas Högberg är stamkund. Här planeras årets Regnbågsfestival (22–28 september). I år får den ett annorlunda upplägg som visar att RFSL nu ska få en ny inriktning. Många aktiviteterna, inte bara som tidigare själva paraden, blir öppna för allmänheten.

– Det är dags för RFSL att komma ut ur garderoben. Vi måste synas mer. Vi måste gå och säga att det är ok att vara som vi är. Och att det är ok att vara heterosexuell. Motsättningar och rädsla är det som skapar fördomar.

Hur ska RFSL komma ur garderoben?

– Ett steg är Regnbågsfestivalen. För första gången är den öppen. Vi kommer att ha uppträdande, artister och annat på Stora Scenen i Folkets park. Vi hade velat vara ännu större men vi har inte råd. Exempelvis får vi bara 15 000 kronor av kommunen och det räcker inte långt till gager, scentekniker, ljus och allt annat. Och det är synd eftersom vi vänder oss till alla Malmöbor. Men vi vår väl försöka skaffa medlemmar bland de kategorier som kommunen prioriterar, ungdomar som spelar fotboll och som helst har utländsk bakgrund.

RFSL flyttade nyligen, efter sexton år, från Indigo, föreningslokalerna och nattklubben Monbijougatan, till mer kontorsaktiga lokaler. Varför?

– Det är en markering av att vi nu ska inrikta oss mindre på fester och mer på sexualpolitiskt arbete. Dessutom var lokalerna slitna, dyra och nattklubben gick aldrig bättre än plus minus noll. Indigos hade haft sin storhetstid. Och behovet av en medlemsbaserad klubb som Indigo har minskat i takt med att Malmö blivit en mer öppen och tolerant stad.

Behövs inte gayklubbar. Du har ju precis startat en, Divine?

– Jo, men inte med Indigokonceptet. Det behövs ställen som vänder sig till gaypubliken, det behövs för att folk ska kunna känna sig mer avslappnade, men som samtidigt är öppna för alla.

Malmö ligger tvåa, efter Stockholm, i RFSL:s ranking av landets kommuner efter hur hbt-vänliga de är. Är Malmö så hbt-vänligt?

– Ja. Och vi ska vara stolta över den placeringen. Jag tror att Malmö är en mer tolerant stad än många andra och det beror bland annat på att vi har så många nationaliteter.

Diskrimineras homosexuella I Malmö?

– Jo, det är klart. Det förekommer olika typer av mobbning på arbetsplatser och i skolan. Men de som står för de flesta, sjuttio procent enligt olika undersökningar, hatbrotten mot homosexuella är familjer. Det är föräldrar som förskjuter sina barn, syskon som hånar. Dom som älskar en mest slår hårdast. Många får höra ”hur kan du göra så mot mig, ”vad har jag gjort för fel?” och liknande. Jag tror det handlar om rädsla. Alla älskar väl sina barn.

Hur reagerade din familj när du kom ut?

– De tog det bra. Jag var ju 22 år och hade fram tills dess både tjej, en dotter, radhus och bil. Så det var ju en väldigt drastisk vändning både för mig och alla runt omkring. Jag sa att jag tyckte att jag förtjänar att må bra och att dom som inte tycker det har jag inget behov av. Jag tror det satte lite press på mina föräldrar.

– För mig var det ändå allra jobbigast när jag gick på högstadiet, innan jag kom ut. Folk skrev ”bög” efter mig korridoren. Jag såg väl bögig ut, umgicks bara med tjejer, spelade teater. Och jag visste att mobbarna egentligen hade rätt även om jag inte vågade erkänna det för mig själv. Jag tror mobbingen under skoltiden sätter spår hos många och gör att de får svårt att komma ut senare i livet när de annars skulle kunna göra det utan problem.

Hur öppen och tolerant är hbt-världen?

– Inga är så fördomsfulla som bögar! Lite överdrivet men det har alltid funnits motsättningar och en slags konkurrens; bögarna där, flatorna där, transpersonerna där, transvestiterna där. Jag vet inte varför det finns en sådan rädsla. Om man som hbt-person strävar efter ett tolerant samhälle måste man först öppna sig själv. Och det är en viktigt uppgift för RFSL att hjälpa till exempelvis genom att skapa fler mötesplatser.

I er egen tidning skriver en tidigare styrelsemedlem att det finns en klasshierarki inom hbt-världen där högst upp finns ”homosexuell man, 19–28 år med ett yrke inom media eller ekonomi” och längst ned transvestiter. Stämmer det?

– Det finns hierarki i alla grupper särskilt så länge man inte blandar sig. Och det är alltid de hysteriska bögarna som syns mest. Men de flesta är inte mc-flator eller fjollor i fjärderboa. Den stora massan av hbt-samhället syns sällan; buschauffören, kassörskan på Ica.

Hur ska ni hjälpa fler busschaufförer att komma ut?

– Genom att vara öppna. Och få bussbolagen att öppna sig. Inför Regnbågsfestivalen frågade vi Arriva om vi fick sätta upp våra flaggor som vimplar på bussarna. I Stockholm sa bussbolagen ja under Pridefestivalen. Vi fick nej. Argumenten att Malmö FF får ha vimplar gick inte hem. Och i Stockholm vajade regnbågsflaggan från varenda flaggstång medan vi alltid fått nej till att hissa flaggor utanför Rådhuset. De kanske tror att det skulle stöta folk men de tänker inte på att vi kan bli stötta. Dessutom är inte regnbågsflaggan en symbol för homosexualitet utan för mångfald.

För några år sedan fanns det långt gångna planer på att starta ett kategoriboende för homosexuella. Planerna rann ut i sanden men tycker du att det var en bra idé?

– Nej! Det är ju att stänga in sig i ett slags Gayville. Jag förstå att en del som levt ett jobbigt liv skulle känna trygghet i ett sådan boende men det vore att gå tjugo år tillbaka i tiden. Man kan inte stänga in sig och bli en bitter bög.

Hur är inställningen till hiv och aids inom Malmös hbt-värld?

– Tyvärr är många inte tillräckligt rädda. Sjukdomarna ökar skrämmande mycket bland unga killar. Det är dom som aldrig levde med aids-skräcken under åttiotalet. Istället åker man till Köpenhamn och ha oskyddat sex med okända personer. ”Det händer inte mig utan aids finns väl bara i Afrika”. Jag begriper det inte.

Vad gör RFSL mot detta?

– Vi försöker informera. Vi propagerar inte för avhållssamhet men vi försöker informera om vikten av att skydda sig. Och vi lägger ut kondomer på de mest frekventerade cruisingställena, parker, parkeringsplatser där en del homosexuella möts och har sex.

Vilka saknar du i Regnbågsfestivaltåget?

– Idrottsrörelsen. Och representanter för de mest manliga uniformsyrkena: polisen, militären, brandkåren. Det vore viktigt. Glädjande är att Metall sagt att de vill gå med. Det finns ju faktiskt homosexuella svetsare.