Nästan lika stel som Folkets parks statyer

Axel Danielsson, Hjalmar Branting, Per Albin Hansson och Olof Palme. Symboler för socialdemokratins framväxt och blomstring.

Allihop har ställts ut som konst i Malmö Folkets park, landets äldsta folkpark som invigdes redan 1891 då socialdemokraterna köpte marken.

De som vill hedra Branting kan vallfärda till hans minnesmärke och lägga en blomsterkvast.

Blir man ledsen över att Anders Borg tar våra pengar kan man söka tröst vid Per Albins byst.

Men något saknas: en pilgrimsplats till åminnelse av Göran Persson-epoken.

Eller gör det?

Sedan oktober 2007, ett år efter att Persson meddelat sin avgång, brer en fyra och en halv meter hög ros i glasfiber ut sig på en av gräsplanerna. Den är misstänkt lik den socialdemokratiska partisymbolen, men den är givetvis inte röd – den har bleknat till rosa. Den håller avståndet till Cuba Café. Den ser ut att ha krälat ut från terrariet.

Den är mycket egendomlig, men inte fullt så bisarr som den film som lagts ut av den malmöitiske ”art painter” som heter Axel Jensen men agerar under artistnamnet Klon.

Han medverkar själv i filmen, som kommentator. Ögonen är livliga, men annars är han snudd på lika stel som de socialdemokratiska pionjärernas statyer.

Händelseförloppet är inte överdrivet mycket mer rafflande: en arbetare jobbar med sin skruvmejsel, två andra iakttar honom. För att skapa lite action klipper filmaren in sig själv. Det hjälper, men det hjälper inte mycket.