Jul i Malmö stad blir pekoral av nödrimsverkstad

Vad kännetecknar ett pekoral? Om man konsulterar Nationalencyklopedin får man följande svar: ”Verk kännetecknat av den icke avsedda komiska effekt som uppstår ur kontrasten mellan författarens aningslösa banalitet och hans misslyckade ansträngningar att imitera en högstämd eller högtidlig stil.”

Man kan också konsultera Youtube, där den perfekta definitionen ges genom praktiskt exempel: den för säsongen nyskrivna hymnen ”Jul i Malmö stad”.

”Vi hoppas att julvisan ska leva kvar och bli en ny malmöitisk jultradition”, har Eva Claeson sagt.

Eva Claeson arbetar för Malmö symfoniorkester, som ligger bakom beställningen till tonsättarna. Det är symfoniorkestern som spelar. Tekniskt oklanderligt förstås, och musikaliskt är stycket väl inte så illa, men ganska. Det är texten med dess bakvända nödrimsrader som gör detta till något alldeles extra. Även passagen där sångaren gör sig till röst för Turning Torso tror jag blir svår att glömma.

Uppdragskonst är ingen enkel sak, det är alldeles tydligt. Kreativitet på beställning kan vara den svåraste av alla kreativiteter. Och vad ska en tekniskt jätteduktig barnkör och en tvättäkta symfoniorkester göra åt saken? De har ju den låt de har, och kan knappast lastas för resultatet.

Om detta nu blir en beständig jultradition är förstås en öppen fråga. Det finns många ritualer som tar plats i människornas hjärtan på oväntade sätt, av oväntade skäl. Kanske står vi tillsammans och sjunger just den här hymnen i Malmö arena om bara ett år. Troligt? Nej. Jag menar bara att konstigare saker har hänt.