Artiklar som berör detta
MALMÖ. – Jag vågar inte visa öppet att jag är judinna längre, säger 22-åriga Daniela.
Vi träffar henne och hennes 18-åriga kompis Natali på ett kafé i Malmö. De är båda medlemmar i den judiska församlingen.
– Inte ens de vuxna som arbetar inom församlingen vågade visa sina ansikten i tv efter brandattentatet mot det judiska kapellet i Malmö. Jag är orolig för vad som skulle kunna hända mig eller min familj om jag skulle stå med mitt namn i tidningen, säger Natali.
Eftersom de båda vill vara anonyma har vi fingerat deras namn.
Natali bor med sin mamma, styvbror och styvpappa i en stor lägenhet i centrala Malmö. Utvecklingen i Gaza och attentaten i Malmö har varit det ständiga samtalsämnet runt middagsbordet den senaste tiden.
– Det är det enda man tänker på och pratar om. Det har tagit över ens vardag.
Natali är den i sin familj som är mest aktiv inom församlingen. Hon har den senaste tiden fått ta emot anonyma hot på olika internetforum, som MSN, Bilddagboken och Facebook.
– Helt främmande människor skriver att det är mitt fel att Jesus blev korsfäst, att slutet snart är nära för Israel och sådana grejer. Men man blir van och försöker att inte ta det personligt.
Hon har startat en ungdomsgrupp för judar i Malmö på ett av forumen. Trots det breda kontaktnätet hade hon svårt att hitta någon som ville prata öppet om hur det är att vara ung jude i Malmö i dag.
– Det blir så skevt. Jag tror att alla står för vad de tycker, men folk är rädda nu.
Natali berättar om ständiga mejlutskick från församlingen som uppmanar alla medlemmar att vara försiktiga. Om hur vänner har förbjudit henne att gå ensam hem från församlingslokalen. Ibland tycker hon att det känns som om folk blivit ”överparanoida”.
Runt halsen har hon en kedja med en guldfärgad davidsstjärna. Trots att det gör henne rädd att vem som helst kan se att hon är judinna så har hon bestämt sig för att ha den kvar.
– Men att jag är judinna är inget jag pratar högt om på ett kafé i vanliga fall. Om man säger ordet jude eller judinna i en mening så får man automatiskt många blickar. Det är att utsätta sig för en risk.
Daniela slutade bära sin davidsstjärna redan efter Libanonkriget 2006. För att folk allt för ofta drog ett likhetstecken mellan judendomen och Israel. Hon vill inte hållas ansvarig för den israeliska statens handlanden.
– Det finns så mycket hat. Men är kriget i Gaza mitt fel? Är det min religion som står för detta? Om ett land med en hinduistisk befolkning skulle gå i krig så tror jag inte att hela världen skulle börja hata alla hinduer för det.
Hon säger att hon ofta möts av fördomen att hon skulle hata muslimer och palestinier för att hon är judinna.
– Det är så dumt. Jag har vänner som är muslimer. De har sin tro och jag min. Så är det bra med det!
I förra veckan upptäcktes en pärlplatta med hakkors och en burk med texten ”Zyklon B” upptejpad på en lyktstolpe utanför den judiska församlingen i Malmö. Den man som tagit på sig dådet säger att det handlar om ”brutal humor”.
– Sådant skämtar man inte om. Att någon sätter ut en burk märkt Zyklon B får mig att må illa. Det är långt över gränsen, säger Natali och får medhåll av Daniela.
– Det handlar inte om yttrandefrihet utan om hat. Klart man får tycka vad man vill, men man måste ta hänsyn. I det här fallet tycker jag att han kunde behålla sin sjuka humor för sig själv.
Både Daniela och Natali besöker synagogan på de stora högtiderna, men ser sig inte som särskilt religiösa.
Daniela är född i Israel och flyttade till Malmö som ettåring. Hon ringer dagligen till sina släktingar i Israel.
– Sverige står på Palestinas sida. Det märks tydligt i media. Men jag står på Israels sida.
Natalis föräldrar kommer från Ukraina, men själv är hon född i Sverige.
– Jag känner lojalitet med Israel även om jag är född här i Sverige. Det handlar om trygghet. Min pappa blev utkastad från Polen. Israel är ett andra hem för världens judar.
Båda hoppas att konflikten ska få ett slut. De säger att de lider med de civila offren, men står fast vid argumentet att Israel har rätt att försvara sig.
Natali läser sista året på gymnasiet i Malmö. De senaste veckorna har hon hållit inne med sina åsikter förutom bland de närmsta vännerna.
– Förut kunde jag slå mig ner vid ett bord i skolan och vara med i en diskussion om Israel och Palestina. Men det har jag slutat med nu. Jag är trött på att höra elaka kommentarer om judar.
8% är glada
0% är likgiltiga