Forskarvärlden rasar mot söndertuggade källor

ROSENGÅRD. - Att göra så är inte i enlighet med god vetenskaplig sed, säger Birgitta Forsman, en av Sveriges ledande experter på forskningsetik.

Integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) var med när Försvarshögskolan i onsdags presenterade den 37 sidor långa skriften om ett Rosengård där pojkar och flickor inte får leka tillsammans och där källarmoskéer bidrar till en ökad radikalisering.

Rapporten blev omedelbart hårt kritiserad av andra forskare.

Lundaforskarna Leif Stenberg, Anders Ackfeldt och Dan-Erik Andersson skrev på Sydsvenskans debattsida i går hur de i försök att hitta grunderna till rapportens "svepande, ogrundade påståenden" begärde ut källmaterialet.

Men Lundaforskarna fick nej. Källmaterialet har nämligen förstörts.

- All efterkontroll omöjliggörs och det är högst problematiskt, säger Leif Stenberg, docent i islamologi.

Birgitta Forsman är tidigare docent i forskningsetik och har varit flerårig ledamot i Vetenskapsrådets expertgrupp för frågor om oredlighet inom forskningen. Hon betonar att hon inte har läst rapporten, men reagerar med stor förvåning över källhanteringen.

- Enligt gängse regler för forskningsetik ska källmaterialet arkiveras i tio år efter publicering. Om försvarshögskolan inte följer de reglerna så tycker jag att de är okunniga, säger hon.

- Om de har som praxis att omedelbart förstöra allt källmaterial så tycker jag att deras forskning blir rätt meningslös eftersom ingen oberoende forskare kan kontrollera något.

I ett uppmärksammat rättsfall dömdes professor Christopher Gillberg till villkorlig dom och 50 dagsböter. Gillberg vägrade lämna ut ett källmaterial, som senare förstördes.

- Men Gillberg hade registrerat källmaterialet. Det förstördes först efter domstolsbeslut om att det skulle lämnas ut, säger Lars Nicander, utredningschef vid Försvarshögskolan.

Lars Nicander menar att de känsliga personintervjuerna i Rosengårdsrapporten krävde destruktion av källmaterialet.

- Det här var minnesanteckningar som inte vi betraktade som allmänna handlingar. Det finns en målkonflikt men vi var tvungna att skydda identiteten på intervjupersonerna.

Enligt gängse forskningsetik ska källmaterial arkiveras i tio år?

- Om det handlar om vanligt källmaterial, ja. Men här handlar det om individens skydd. Rapporten är gjord med forskningsmetodik men vi har inga redovisningskrav mot forskarsamhället. Vi har inga skyldigheter att redovisa källor till andra än vår uppdragsgivare, regeringen.

- Jag ser det här som ett utfall av akademisk avundsjuka, säger Lars Nicander.