S tror på fler hyreslägenheter – inte fattigmansbarracker

MALMÖ. Ett av dem ska vara ett boende där det är tillåtet att leva med missbruk, för kvinnor som inte kommer ur sin situation. Det andra ska vara ett akutboende för kvinnor utan missbruk. När boendena kan bli verklighet vet hon inte.

– Vi måste hitta lämpliga placeringar som inte överklagas. Processen för sådant här är alltid lång, men frågan är uppe nu, säger Katrin Stjernfeldt Jammeh.

Nyligen beslutades om ett nytt boende för hemlösa med dubbeldiagnos och en ny bostadsby, liknande Per Albin-byn vid Mobilia.

Men det räcker inte till alla. Den största delen av Malmös hemlösa kvinnor är varken missbrukare eller psykiskt sjuka. De har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden. Många står utan egen försörjning.

Katrin Stjernfeldt Jammeh menar att en del av lösningen är fler hyresrätter.

– Ur ett kommunperspektiv är det den svåra biten. Lagstiftning förknippat kring nybyggen äger vi inte alls. Det finns ett stort behov av stimulansmedel. Det lilla vi kan göra är att påverka MKB:s byggnadstakt.

Allt tyder på att bostadsbristen kommer att förvärras. MKB bygger under året 432 lägenheter. Totalt väntas 1 000 nya lägenheter byggas i Malmö i år, nästa år 700 lägenheter. Samtidigt blir Malmöborna fler för varje år.

Oppositionen tycker att majoriteten gör för lite för att lösa hemlöshetsproblematiken.

– Det är jättesvårt, jag säger inget annat. Man måste vara konstruktiv och kreativ för att hitta lösningarna, säger Peter Österlin (M) vice ordförande i Sociala resursnämnden.

Han tycker att kommunen ska beordra MKB att bygga särskilda, billiga bostäder för dem som har svårt att komma in på bostadsmarknaden. Enklare lägenheter där till exempel unga kan bo tills de hittar ett, som han säger, riktigt boende.

– Så att man kan få en någorlunda stabil tillvaro innan man tar sig vidare in på bostadsmarknaden. Man slipper flytta runt på Stadsmissionen och hos kompisar, säger Peter Österlin.

Katrin Stjernfeldt Jammeh håller inte med.

– Visst, vi skulle kunna välja en enkel väg och sätta upp en massa baracker. Men risken är att det blir en permanent lösning och jag vill inte att barn ska växa upp i sådana områden. Vi ska inte ha en stad med fattiga på ett ställe och rika på ett annat. Är det någonting vi behöver så är det att minska de klyftor vi har, säger hon.

Hon vill istället att kommunen ska samarbeta med fler fastighetsägare, för att kunna ge andrahandskontrakt till dem som har det tuffast.