Ett uppgivet "jaha" på Umas

MALMÖ. Att Wanja Lundby-Wedin stannar som LO-ordförande väcker ingen större förvåning på vårdavdelningar och byggarbetsplatser inne på Umas sjukhusområde i Malmö.

Det är här hon har sina medlemmar bland byggjobbare och elektriker. Och bland undersköterskorna, hennes egna gamla arbetskamrater.

Men de flesta är fåordiga. Många verkar trötta på hela frågan. Massmedierna har trummat på länge. Bakom det höga stålstängslet kring byggarbetsplatsen som slamrar intill akutmottagningen är frågan känslig.

Facket är starkt och stöder sin ordförande på riksplanet.

En ung elektriker skyndar förbi på väg från dagskiftet och stannar bara till hastigt:

– Vi pratar inte så mycket om henne. Det kan vara jobbigt om man har "fel" uppfattning. Vilken det är vet jag inte. Jag skiter mest i det faktiskt!¨

Han rättar till ryggsäcken och går vidare utan att säga sitt namn. Fotografering är otänkbar. Andra är mer talföra.

– Jag trillar inte ihop direkt. Jag trodde det var nödvändigt att hon avgick. Men bedömer de som är mer insatta att hon att hon kan sitta kvar så okej. Bra att hon slapp bära hundhuvudet för någon annan i alla fall, säger undersköterskan Birgitta Nilsson.

Stämningen är mer tyngd av trött uppgivenhet än den är laddad av ilska och frustration . Det blir lätt så när många timmars väntan på ett ja eller ett nej utmynnar i känslan att båda svaren var fel - är fel.

Men Jan Hermansson, mångårig medlem i Byggnads, är ändå bestämd i sin uppfattning.

– Sitta kvar? Man måste väl för sjutton ha bättre koll på papperna. Det är dags att göra uppror inom lLO. Det borde inte vara svårt så illa som hon har skött det här. Att hon inte vet vad hon skriver på i kontrakten det drabbar ju oss - medlemmarna. Det är ju rent för sorgligt!