Ask kräver mer av polisen

HERRGÅRDEN. – Polisen får aldrig väja för de insatser som behövs, säger hon till Sydsvenskan.

Polisen vågar inte patrullera i Herrgården, bränder släcks inte, folk vågar inte vittna, ingen lagförs för brotten ... Hur ser du på det?

– Arbetsklimatet för både polis och räddningstjänst är inte alls bra. Men det innebär inte på något sätt att räddningspersonal eller polis backar, tvärtom ligger de på.

Närpolischefen Börje Aronsson har själv medgett i Sydsvenskan att de av arbetsmiljöskäl inte kan gå in i området.

– Det är klart att man kan. Polisen får aldrig väja för de insatser som behövs.

– I vissa lägen får polisen väja om det bedöms som alldeles orimligt. Men det här är ett bostadsområde. Det bor vanliga människor här som har rätt till samma trygghet och skydd som alla andra. Det måste vara i väldiga undantagsfall om det ens kan komma i fråga och definitivt inte över tid.

Hur ska polisen agera i Herrgården?

– Långsiktigt, uthålligt och arbeta väldigt nära. Det handlar om att skapa många kontakter i området. Det sämsta är när polisinsatser kommer som främmande tunga insatser bara vid vissa tillfällen. Medborgarna, och inte minst unga människor, måste kunna lita på att polisen finns där, att de ingriper och har väldigt tydliga regler för hur de agerar. Det är det långsiktiga arbetet som kommer att försvåra rekryteringen till kriminella grupperingar. Det ger också polisen den information som gör att de kan ingripa snabbt.

Din partikollega i Malmö, Anja Sonesson, vill förbjuda alla barn under 18 år i Herrgården att vistas utomhus efter klockan 21. Vad tycker du om det?

– Det finns inga regler för sånt i Sverige. Och tur är väl det. Jag tror att det skulle förvärra situationen. Jag tycker att det är viktigt att slå fast den grundläggande friheten, både för dem som bor i Rosengård och för dem som är där på besök. De har rätt att röra sig fritt.

Vad ska då göras akut för att komma åt problemen?

– När jag var nere i Malmö senast [i slutet av december] pratade jag en hel del med företrädare för de muslimska församlingarna i Rosengård. Om jag förstod det rätt finns det dåligt med samlingslokaler för vuxna. Det är inte bara ungdomsgårdar som behövs, man behöver också mobilisera vuxna till bra aktiviteter. När vuxna pratar med varandra kan man komma överens om regler och förhållningssätt.

– Närpolisen bestämde också att de hemskt gärna vill ha återkommande möten med de här församlingarna. Jag tror att i den här typen av problem handlar det mycket om att samverka och mobilisera de goda krafterna.

Så det är ditt förslag till akuta lösningar?

– Nej, men jag tror att det är viktigt. Jag tror inte att det finns några quick fix när det gäller de här problemen. Där tror jag att polisen har rätt i att det gäller att fokusera på de värsta bråkmakarna och se till att få tag i dem.

De boende i Herrgården kräver hårdare tag, som att utvisa familjer vars barn kastar sten. Vad tycker du om det?

– Man måste fokusera på dem som ställer till problem. De måste ta sitt ansvar. Och har man begått allvarliga brott i Sverige och är inte svensk medborgare så är utvisning ofta en konsekvens. Men det är alltid kopplat till de personer som gör det, inte till deras familjer. Och det är en viktig princip.

De lyfter även fram fler övervakningskameror i bostadsområdet.

– Jag är inte främmande för det. Det är en sådan sak där man måste ha lokal kunskap för att veta om det är rätt verktyg. Och jag tror att det är de som bor i Herrgården som har just bra tankar och idéer om vad man kan göra. Polisen måste ta tag i de synpunkterna och försöka hjälpas åt att förverkliga det här.

Boende i Herrgården upplever inte att de får samma samhällsservice som resten av Malmö. Senast i helgen berättade en kvinna att hon ringt SOS Alarm tre gånger om en brand som riskerade att sprida sig, men där räddningstjänsten dröjde.

– Det är naturligtvis förfärligt. Där har myndigheterna skyldighet att agera lika, oavsett var det sker. Jag kan inte bedöma om det ligger något i ditt exempel, men det är hennes känslor och det är illa nog. Jag har förstått att brandmännen är oroliga. Vi har fått brev från dem om att arbetssituationen är hopplös.

Brandmännens riksförbund och lokala folkpartister kräver en ny lag som skärper straffen för våld mot räddningspersonal. Vad säger du om det?

– Jag har faktiskt gjort en genomgång av de regler som finns. Där kan man säga att det mesta av det som hänt är kriminellt och borde kunna hanteras. Det som också diskuteras är någon slags skydd för brandmännen i deras arbete, vilket jag kan ha stor respekt för att man funderar över. Problemet är att den typen av lagstiftning är kopplad till en myndighetsutövning som de inte har. Och räddningstjänsten vill heller inte ha i uppdrag att skingra folk till exempel. Jag har bestämt att bjuda in brandmän från Malmö för att diskutera det här.

Vad vill du säga till de boende i Herrgården?

– Det är naturligtvis helt oacceptabelt att människor utsätts för fara och att det begås så många brott som vi ser i Rosengård. Polisen som arbetar lokalt behöver allmänhetens hjälp på olika sätt. Jag hoppas att man genom att samarbeta med dem som bor i Rosengård kan hitta lösningar på en del av problemen som finns.

När kommer du till Malmö nästa gång?

– Jag har inget inplanerat besök som jag vet. När jag träffade församlingarna och närpolisen lovade jag faktiskt att jag ska komma tillbaka och träffa dem igen när de har fått jobba några månader så att jag ser resultat. Så det blir ett besök inom överskådlig tid. Jag brukar hålla det jag lovar.