När stadsbussen tvärbromsade föll Marianne Oros från den bakre delen och flög ända fram till föraren.
När hon låg orörlig agerade han inte och ifrågasatte varför hon ställt sig upp innan det hände. – Bedrövligt, säger hon om händelsen som ledde till tre dagar på sjukhus.
73-åriga Marianne Oros vill berätta om händelsen eftersom hon tycker att den ska fram i ljuset och för att hon anser att busschaufförer bör få lära sig hur de ska agera vid en olycka.
Rullatorn i sovrummet är en påminnelse om händelsen på förmiddagen lördagen
den 28 februari då hon var på väg hem från frisören. Hon hade i god tid
tryckt på knappen för att signalera att hon ville stiga av vid
Fågelbacksgatan. För att förbereda avstigningen ställde hon sig upp längst
fram i den bakre delen av bussen inför stoppet. Föraren som höll ”ganska hög
fart” bromsade plötsligt in häftigt ett par gånger.
– Jag hade inte en chans, jag flög som i en torktumlare, berättar hon.
Hon tuppade av, kissade på sig, kunde inte resa sig, grät och hade ”vansinnigt ont” där hon låg med huvudet vid den främre dörren. Föraren satt kvar på sin plats och frågade varför hon rest sig upp innan han stannat. – Han hjälpte mig inte på något vis. Jag vet inte om det berodde på att han var chockad, men jag kände mig väldigt utlämnad, förklarar hon och är förundrad över att busschauffören inte ens frågade efter hennes namn när hon låg en dryg halvtimme på bussgolvet.
Räddningen var bussens övriga passagerare, en knapp handfull kvinnor samt en
man, som kom fram och tog hand om henne. De uppmanade chauffören att ringa
ambulans och stannade tills hjälp anlände, trots att bussföraren upprepade
att de skulle stiga av och fortsätta färden på andra bussar.
– Jag skulle vilja veta vilka de är så att jag kan tacka dem, säger hon.
När Marianne Oros började frysa förfärligt lade den manlige passageraren sin jacka över henne. Han letade också upp glasögon, mobil och väska som flugit åt alla håll. Bussföraren lämnade sin plats först när passagerarna noterat att Marianne Oros huvud låg i en konstig vinkel och han tog fram förbandskudden. På uppmaning svarade han i hennes mobil när sonen ringde, då hon legat på golvet cirka en halvtimme och hjälptransporten kom.
Marianne Oros är kritisk till att bussföraren aldrig ringde efter ambulans, utan istället kontaktade sitt bolag Veolia.
Röntgen visade att inget var brutet men smärtorna var kraftiga och hon fick morfin första dygnet. Nästa dag var hon blåsvart av blåmärken. Eftersom hon inte kunde vända sig själv i sängen fick hon stanna tre dagar på sjukhus.
I dag är hon återställd, har fått 2 500 kronor för ”sveda och värk” och börjat åka buss igen. – Skånetrafiken är ytterst ansvarig. Man ska inte behöva leta upp vilket bolag som kör, säger hon och efterlyser bättre information om vart man ska vända sig om något händer.
0% är glada
0% är likgiltiga