CENTRUM. Ett fyrtiotal personer samlades i en liten mörk teaterlokal för att diskutera Malmös roll i världen, nu och i framtiden.
Jan Åman inledde med att säga att Malmö egentligen skulle ha en vallgrav runt staden och inte ett hus utanför. Han presenterade för ett par år sedan visionen Malmö 2050 på kommunens uppdrag. För honom är inte bara den planerade bebyggelsen i Hyllie helt fel utan också Västra hamnen. Han vill att Malmö ska bygga tätt i och nära centrum, men inte spärra av utan bjuda in folk och släppa efter på lagar och förordningar om det behövs.
Forskaren Elisabeth Högdahl talade om kryphål. Hon menade övergivna platser
som industritomter, rivningstomter och liknande glapp i staden där människor
får chans att utveckla något kreativt utan styrning.
– Jag är orolig för att man täpper till kryphålen när det händer så mycket, sa
hon.
– Lägg ner mötesplatserna, sa Jan Åman och fick något förvånade blickar från
kommunens företrädare turistchef Lars Carmén och kommunalrådet Katrin
Stjernfeldt Jammeh (S).
Åman anser att det lagts ner miljardbelopp på kontrollerade kreativa mötesplatser som bara lett till ökade problem.
Men såväl han som de övriga deltagarna öste lovord över Malmö och dess
möjligheter. Det är staden som inte behöver sitta med någon kung, staden där
barnfamiljerna stannar kvar, där befolkningen är ung och som det är lätt att
ta sig igenom. En självstajlad och lite ruffig stad som inte är färdig,
enligt deltagarnas beskrivning.
– Jag är förälskad i Malmö, sa kulturproducenten Kathrine Winkelhorn och
beskrev hur hon sett staden från Köpenhamn genom åren.
Hur gör vi då med det som vi inte vill visa upp, undrade debattledaren Hanna Cinthio, varpå panel och publik fortsatte med att diskutera segregation, fattigdom och bostadsbrist.
% är glada
% är likgiltiga