Ont om provocerande konst i magasinen

Text: Claes Fürstenberg
Publicerad 8 september 2003 11.02 Uppdaterad 22 april 2005 17.36

Malmö.
"Nu är jag nyfiken på vad som i övrigt finns i konstmagasinen. Det vill jag se en diskussion om", sa kulturnämndsledamoten Christina Melin Dahlvid som drog i gång den uppmärksammade debatten kring utställningen "De bortbjudna".
Sydsvenskan har undersökt vad som i övrigt finns i Konsthallens och Konstmuseets samlingar. Och om det är chockerande och provocerande konst Christina Melin Dahlvid syftar på så finns det inte mycket att hämta.
MALMÖ. Bland Konstmuseets sjutusen målningar, 60 000 grafiska blad och 800 fotografier, videoverk, installationer med mera finns det bara två som väckt rabalder. Och det är de två som visats på Rooseum och som givit upphov till konstfejden: Bjarne Melgaards video "All Gym Queens Deserve to Die" och Per Wizéns fotocollage på renässansmålningar.
Likadant är det med Malmö konsthall. Inget av de drygt etthundra verken har satt igång någon infekterad debatt.
De gånger konst som ställts ut i Malmö blivit hett stoff i insändarspalterna har det handlat om inlånade verk.

Är det för lite provocerande konst i Malmö konstmuseums samlingar?
- Nej, säger museichefen Göran Christenson. Vi har konstverk som kan vara provocerande men inga verk har tidigare framkallat en debatt där en kulturnämndsledamot ropar på censur. Och det är jag glad för.
Är det inte bra att konstverken diskuteras?
- Jo, all debatt är bra. Men här handlar det inte så mycket om debatt som krav på förbud.

I Bjarne Melgaards video visas en man som suger på en liten flickas arm som om det var en penis och en annan man som har oralsex med en hund. Blir du provocerad?
- Jag kan tycka att en del av det som visas är otäckt. Men konsten ska väcka känslor, både vrede och kärlek.
Var går gränsen för vad som kan visas?
- Gränsen går vid att vi inte ska bryta mot lagar och normer. Det är heller inte acceptabelt att kränka en persons integritet, som man exempelvis gör i såpadokumentärer som Farmen och Big Brother där man har sex inför kameran. Annars har vi inga smaklighetsbegränsningar.

Kränkte inte filmaren Pål Hollander de lettiska prostituterade som han hade samlag med i sin video, en video som museet visat?
- Nej. Istället handlade det om att visa upp det totala svineriet genom att själv göra något oerhört svinigt. Hans film startade en debatt om lettiska prostituerades situation. En konstnär kan behöva ta till starka medel för att väcka oss. Vi är avtrubbade när det gäller exempelvis våld.
Har du stött på konstverk som du aldrig skulle vilja visa?
- Det finns konstverk som bryter mot lagar och så vidare. Men annars inte. Nyligen var jag och personalen på konstutställning i Wien. Där visades en video där ett rockband var inlindat i taggtråd. Jag tyckte att det var mycket otäckt och förfärligt. Men en del av mina kollegor reagerade inte alls så starkt. Människor är olika.

Blir det svårare och svårare att provocera publiken?
- Det går i vågor vad som gör folk upprörda. Med det som provocerar måste vara förankrat i det som händer om det ska väcka känslor. Det ska vara ett aktuellt ämne som till exempel pedofili.

FAKTA

2002 Malmö konsthall. Konstnären Jana Sterbak ställde ut ett verk bestående av malen biff och andra delar från en oxe. Verket hette: "Vanitas. Köttklänning för en anorektisk albino".
Det genererade en handfull insändare i Sydsvenskan. "Kan inte denna likkonst visas på ett slakteri eller på patologen istället?" frågade författaren Mary Andersson i en insändare. Dock ingen insändarstorm.

1993 Malmö konstmuseum. Konstnären Lars Nilssons videoinstallation "Varför unga pojkar blir nazister", där hårdporr blandades med hårdrocktexter och intervjuer med unga soldater som deltagit i massvåldtäkter av bosniska kvinnor, väckte protester både från publik och museets anställda. Personalen höll stormöte där man krävde att utställningen skulle stängas "av hänsyn till barnen". Det slutade med att museichefen Göran Christenson satte upp varningsskyltar utanför visningslokalen.

1984 Malmö konsthall. Hans Bellmer, fotograf. "Snusk och svineri! Hur kan konsthallschefen ställa upp och visa pornografiska bilder", skrev Sydsvenskan i ett reportage där "chockade och uppretade konsthallsbesökare" intervjuades. En av dem var Henny Olsson som gått dit med sitt nioåriga barnbarn.
-Vad fick vi se? En massa perversa bilder som en sjuk människa tagit. Bilder på uppfläkta kvinnokön och demolerade skyltdockor,

1980 Malmö konsthall. Paul-Armand Gette, fransk fotograf. Utställning: Små flickor, Small Girls, Kleine Mädchen, Petites filles. Flickor i nio-, tioårsåldern var fotograferade i mer eller mindre utmanande poser. "Hans bilder är föroreningar som Malmö konsthall snarast borde kasta ut", skrev Sydsvenskans recensent Åsa Berntsson. Rubriken löd: "Barnporr för smygtittare". Flera upprörda insändare i Sydsvenskan.

1977 Malmö konstmuseum. Utställningen "Förvandlingar" ledde till två års strid mellan konstnärerna Leif Eriksson och Max Walter Svanberg. Eriksson försåg en Svanberglitografi med olika kommentarer som gick ut på att den berömde konstnären och hela konsthandeln använde en massa knep för att sälja sina tavlor. Svanberg kände sig kränkt och gick till domstol. Han menade att Erikssons tilltag var ett brott mot upphovsrätten. Ärendet gick till Högsta Domstolen som friade Leif Eriksson.

Större eller mindre text



1 läsare har reagerat på denna artikel

100% är glada

0% är likgiltiga

0% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Ont om provocerande konst i magasinen"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu