Arkitekten: Det skulle bli lite gulligt

SALTSJÖBADEN. – Det ska vara lite gulligt, inte bara tufft och stiligt, säger han.

Klas Tham är professor i arkitektur och var chefsarkitekt för bomässan Bo01 som blev första steget i förvandlingen av den utfyllda industrihalvön till bostadsområde.

Han har talat om människans behov i arkitekturen sedan slutet av 1970-talet och arbetat med en rad stadsutvecklingsprojekt.

Nu är han rådgivare i planeringen av ett område i London. Det ska byggas vid Grand Union canals utlopp i Themsen efter samma principer som Bo01.
– Våra sinnen har behov av nya intryck ofta. Får vi inte det blir vi uttråkade. Vi är begåvade och nyfikna va­relser, säger han.

Han påpekar att det undermedvetna ständigt tar in enormt mycket mer än det vi medvetet registrerar och att det är i det undermedvetna våra känslor uppstår. Därför bör det hända mycket i arkitekturen, samtidigt som den är vacker, trygg och kärleksfull med mysiga material. Inte enformig och stel som i miljonprogrammens värs­ta huslängor. Kvarteren ska skifta mellan stort och smått, offentligt och privat. Gränderna får gärna vara saxade för överraskningarnas och vindens skull. Ljuset ska falla vackert mellan träd och byggnader.
– Ska vi bygga ett hållbart samhälle måste vi inse skönhetens betydelse i arkitekturen, inte bara som ett slags onödig grädde på moset, säger Klas Tham, som gärna vill ersätta ordet stadsbyggnadsplanering med stadsbyggnadskonst.

Hur blev det då på Bo01? Klas Tham är nöjd med mycket. Han visar på en tidig skiss hur han tänkte sig att den som går tvärs över området ska komma från en trafikerad stadsgata in i en park, gå på en bro över vatten, fortsätta genom en gränd till en rörig stadsmiljö och genom ytterligare en gränd ut till strandpromenaden med utblick över Öresund.

Så ser det också ut på kartan idag, men promenaden är inte lika rik på upplevelser som det var tänkt.

Klas Tham tycker att första anhalten, Ankarparken, är mycket vacker men inte så ombonad och användbar. Han önskar att bostadskvarteren hade bebyggts av fler företag med mindre projekt så att de hade blivit mer omväxlande. De som byggde valde dessutom vita, grå och ljusgrå färger istället för mer malmöitiska jordfärger som gult, rött och grönt som han ansåg mer välkomnande.

De första skisserna visar kanaler kors och tvärs genom området. Minst en av dem skulle vara framkomlig för båtar. När Malmö kommun räknade pengar blev det en grund vattenränna genom området och en småbåtshamn.
– Vi fick acceptera det därför att det blev för bökigt och kostade för mycket. Jag tycker ändå att det strömmande vattnet vid Ankarparken blev bra, säger Klas Tham.

Han hoppas fortfarande på mer grönska i hela området, liksom på en kyrkogård som han lade in i sin första plan strax norr om Bo01-området. Men han tycker ändå att det känns fantastiskt när han går på Sundspromenaden bland tusentals människor en vacker vårdag.

Klas Tham har levt med arkitektur i hela sitt liv. Hans pappa var arkitekt och själv funderade han aldrig på att bli något annat. Han har ritat över 2 000 bostäder och fått Kasper Sahlin-priset för ett område på Skarpnäcksfältet i Stockholm. Ändå låter han som ett lyckligt barn vid sina blyertsskisser:
– Och sen byggs det som jag har ritat! Det är en otrolig upplevelse varje gång.