Vandaler drog fram när polisen försvann

När lördag blev söndag brann det i rondellen vid Ramels väg på Rosengård. Bildäck, cyklar, en GB-glassgubbe, varuvagnar och plastbackar som stulits från närliggande butiker.

På betryggande avstånd stod polisens bussar och blinkade blått. Under tiden placerades brinnande bildäck i det buskage som omsluter Shellmacken.

På söndagseftermiddagen ryker det fortfarande i askan under lönnträdet. Shellmackens sönderslagna fönster är hoptejpade. Vid busskuren en bit ner på Amiralsgatan får folk vänta ståendes – splitter från de sönderslagna rutorna täcker bänken.

– Var fanns polisen nu när vi behövde dem som mest? Det är så många här i vanliga fall, men i går försvann de, säger Hassan Al-Alamiri medan han sätter röda prislappar på varor inne i sin butik East kött & livs på Ramels väg.

Därifrån tog nattens ungdomsgäng bränsle till sin brasa, bland annat plastbackar som används för att leverera bullar från bageriet.

En bit bort på Ramels väg sticker en vägskylt ut genom entrédörren till fastighetsförvaltaren Newsecs kontor. Utanför står två anställda och inspekterar skadorna.

– Vi har inga kommentarer, säger de och fingrar på sina mobiltelefoner.

Vägg i vägg ligger en tandläkarmottagning – även den träffad av nattens stenar.

Senad Hrvacic röker och kisar med ögonen när han går förbi förstörelsen. Han är trött, säger han. Det har ju varit ganska lugnt i området sedan kravallerna i december, men nu börjar det igen, menar han.

– De är idioter, jag orkar inte mer. Jag har två små barn, förstår du? Jag vill jobba och sova i fred på natten. Jag vill inte flytta härifrån, men måste. Vi måste, förstår du?

Det är svårt att veta vilka grupper som gjorde och tyckte vad under lördagskvällen. När de maskerade Reclaim-aktivisterna, med Antifascistisk aktion (AFA) i spetsen, anlände med sin minibuss vid åttasnåret blev de bryskt bortkörda av en folksamling ledd av några medelålders män. En som bevittnade tumultet var den ställföreträdande stadsdelschefen Inger Leite.

– Jag blev väldigt tagen av vad jag såg, den kraften som de boende visade, att de så tydligt sa ifrån att här har ni inget att göra. Det var den starkaste upplevelsen för mig, säger hon.

Å andra sidan, när Reclaim-bussen med sin musikanläggning tvingats fly till Preem-macken på Thomsons väg samlades fler och fler Rosengårdsungdomar runt klicken av aktivister. De brydde sig lite om det politiska talet om klasskamp, den kvinnliga talaren avbröt sig själv och skrek "lyssna då för fan" åt den ointresserade skaran, men när stenar, flaskor och brandfacklor väl började regna över polisbussarna kastades minst lika mycket av lokala pojkar i yngre tonåren som av svartklädda AFA-aktivister.

– Det här evenemanget drog väl igång andra krafter bland unga män i Rosengård som vill provocera polisen för sina egna syften. Det är sorgligt allihop, säger Inger Leite.

Klart är dock att gatufesten inte blev som arrangörerna hade tänkt sig, och att det berodde på det minst sagt kyliga mottagandet från Rosengårdsborna. De inbokade artisterna, hiphopkollektivet Labyrint, vägrade att uppträda.

"Det kändes fel att uppträda när vi såg att dom inte hade området med sig. Vi trodde att det var en demonstration som rosengårdsborna var med på", skriver gruppen i ett mejl till Sydsvenskan.

"Även fast vi ville spela för ungdomarna där så valde vi att skjuta upp det till en annan gång då dom boende i området bjuder dit oss."