Artiklar som berör detta
Politiker besökte verkligheten
Gatufest på Rasmusgatan
SEVED. Det skymmer på Rasmusgatan. Trots att höstkvällen blir allt kyligare och mörkare umgås folk på olika ställen på gatan. På en trapp sitter två kvinnor och leker med ett litet barn. Några meter därifrån hänger några unga män över ett elskåp, tuggar frön och snackar. Bilar, mopeder och cyklar rullar snabbt förbi.
Samlingspunkten på gatan är Ziyad livs, där folk hela tiden går in och ut. Utanför hänger ett gäng unga killar. De pratar och skrattar, hälsar när kompisar passerar. Två av dem är Ahmed och Khalid, 17 och 18 år, som har växt upp här och gillar området. Båda pluggar på Agnesfridsskolan. Efter skolan brukar de träffa sina vänner här på gatan.
Fritidsledaren Jasmine Beto är en av de personer som kommit förbi för att
stanna och prata en stund.
– Hej min lilla kyckling, säger hon till en av de yngre killarna och klappar
honom på kinderna.
– De är trevliga de här killarna.
Jasmine Beto jobbar på Sofielunds fritidsgård, där är det mest elever i fyran
och femman. För att inte tappa kontakten med de äldre ungdomarna går
fritidsledarna då och då runt i området.
– De här killarna går ju på gymnasiet, de är lite för vuxna för fritidsgården.
Man vill ju hänga i den åldern, man har ett behov av att snacka. Det blir
ett kulturellt möte här på gatan.
Jasmine Beto bor själv i Sofielund och gillar området.
– Det är fantastiskt att så många från hela världen bor här och kommer
överens. Men jag förstår inte varför folk skräpar ner. Bor man i ett område
ska man vara aktiv själv om man vill att det ska förändras.
Jasmine Betos arbete är en del av Malmö stads projekt Turning Seved, vars mål
är att samordna de insatser som görs i området för att det ska bli tryggare.
Hon säger att man borde bli bättre på att bjuda in boende i arbetet.
Sevedsborna själva måste vara med till hundra procent för att det ska bli
någon förändring, säger hon.
– Det finns mycket potential att ta tillvara på här. Man borde ta reda på vad
folk vill göra och låta dem göra det själva. Vill de ha rena gator får de
fixa det.
Rosenbuskar och äppelträd växer på de små gräsplättarna framför husen på
Rasmusgatan, men det är framför allt de slitna fasaderna som fångar ögat.
Tjugofyra olika fastighetsägare har hand om fyrtiofem hus i Seved. Jasmine
Beto säger sig ha en viss förståelse för de ägare som inte sköter sina
fastigheter.
– Det är svårt att hålla rent när det skräpas ner som det gör. Området är inte
byggt för så många boende. Familjerna har sex till åtta barn, det blir ju
slitage. Men tar man in dem måste man ta hand om dem.
Det största problemet på Seved är att det finns så lite för ungdomarna, tycker
Jasmine Beto.
– Här är ju ingenting att göra, de unga behöver någonstans att vara. Här finns
inga uteområden som på Rosengård, inga gröna ytor eller fotbollsplaner. Det
kanske är sådant man borde fixa, så de unga känner att det finns någonting
här.
Hon slänger en fråga till killarna, tycker de att det är dåligt här?
– Nej, man känner sig hemma! svarar Ahmed och får medhåll av de andra.
Vad brukar ni göra?
– Softa, kolla på polisen. De är här typ tio gånger om dagen, det är det enda
dåliga här.
Brukar de prata med er?
– Bara när någon kastar ägg på dem och de undrar vem det var, säger Ahmed.
En kille cyklar förbi och hejar på killarna och Jasmine.
– De vågar inte göra någonting när de ser dig här, säger han till henne med
ett leende.
– Jag håller dem i schack, ropar hon tillbaka.
32% är glada
0% är likgiltiga