Symptomen räckte inte

Och i slutet av förra veckan var även sambon Bob Lindborg rejält sjuk. Hans andning gick trögare, han kunde inte behålla maten och värken i kroppen tilltog.

Febern på strax under 41 grader var svår att tygla med vanliga Alvedon och Ipren. Men varje gång Agnetha ringde upprepade sjukvårdsupplysningen samma sak: mer tabletter och mycket vatten.

I tisdags morse, efter nästan en vecka med sömnlösa nätter, fick Agnetha och Bob en tid på vårdcentralen i Husie.
– De tyckte att allt lät bra. Sjuksköterskan sade att smärtan i kroppen nog berodde på träningsvärk, eftersom han hade hostat så mycket tidigare.

För säkerhets skull togs ett prov på svininfluensa, som skulle analyseras till dagen därpå.

Sent på kvällen samma dag kände Agnetha inte längre igen sin sambo sedan sjutton år. Han svarade knappt på tilltal, och verkade försvinna bort under korta perioder.
– Han kunde inte andas, han flåsade som en hund, berättar Agnetha, som beslutade sig för att åka till akuten på Umas.

Sjuksköterskan i receptionen lyssnade på Bobs hjärta och lungor. Där­efter fick de beskedet att åka hem, och komma tillbaka om hans tillstånd förvärrades.
– När jag sade att han inte kan bli sjukare, fick jag till svar: Tyvärr, åk hem och försök att palla upp honom med kuddar så att han sitter upprätt.

Tidigt nästa morgon, i onsdags, satt Bob upprätt hemma i sovrummet och kippade efter andan. Nu svarade han inte längre på tilltal. Agnetha kände en växande panik och ringde 112.
– Det är ett nummer jag helst vill slippa slå. Men när jag väl måste slå det då är det allvarligt, då vill jag ha en ambulans, säger hon.

Operatören började ställa detaljerade frågor om Bobs tillstånd: Kunde han sitta upp? Eller bara ligga ned?
– Jo, han kan nog sitta upp, bara man inte rör vid honom för då får han ont, svarade Agnetha.

SOS Alarm gav då numret till färdtjänst, vilket skulle gå fortare än att vänta på en ambulans.

I taxin som till slut anlände satt redan två sjuka människor. Och efter Bob och Agnetha skulle ytterligare en sjukling plockas upp i Malmö.

– Men gudskelov förstod chauffören hur allvarligt det var och körde oss direkt till Umas, berättar Agnetha.

Den här gången fick Bob Lindborg vård.

Från akuten kördes han i ilfart till infektionskliniken, där han sövdes och kopplades till en respirator.
– Ungefär samtidigt ringde de från vårdcentralen och berättade att provet visat positivt på svininfluensa, säger Agnetha Skallberg.

Under kvällen kördes Bob med ambulans till intensivvårdsavdelningen på Usil där han nu vårdas med så kallad konstgjord lunga (ECMO).
– De säger att läget är stabilt, säger Agnetha Skallberg när Sydsvenskan träffar henne under torsdagen.

Gråten överrumplar hennes röst ibland, när telefonen ringer eller när sambons namn nämns.

Såhär i efterhand förstår hon inte hur hon kunde finna sig i att bli hemskickad från akuten.
– Jag är ju så kaxig i vanliga fall, säger hon.

Sedan minns hon att hon ju inte var sig själv heller, efter en vecka med hög feber, lite mat och ingen sömn.
– Förmodligen hade ju jag också svininfluensan. Men jag blev bara inte lika sjuk.

Agnetha Skallberg och Bob Lindborg tillhör inte någon riskgrupp och har därför ännu inte vaccinerats mot svininfluensan.