Lugn inför behandlingen

– Jag köper mig lite tid, frisk kommer jag ju aldrig att bli. När det blir som värst kanske jag kommer att tänka: Fan är det värt det?

I dag börjar Annette Axmacher sin strålning och cellgiftsbehandling på Umas. Sent i fredags fick hon veta att starten flyttats fram några dagar, onkologen hade fått ett återbud.

– Vi hade planerat för att de sista dagarna före strålningen skulle vi vila och njuta. Nu fick vi skippa det ledet och det är ju ändå positivt att få sätta igång så fort som möjligt, säger hon.

Annette Axmacher utgår ifrån det värsta tänkbara scenariot, att hon kommer att må väldigt dåligt under de sex veckor som behandlingen tar.

– Jag räknar med att vara sängliggande, här hemma eller på sjukhuset. Och så innerligt önska att kroppen orkar med behandlingen.

Hennes läkare Alexander Verbitski har informerat henne om de biverkningar hon kan få. Det finns även risk för att hon kan få en blödning i hjärnan.

– Men jag är jättelugn. Det är klart att alla inte kan tackla det på mitt sätt. Skulle jag dö nu, pang direkt, så vet jag att jag har haft ett fantastiskt liv.

Annette Axmacher tycker att behandlingen som väntar är mindre dramatisk än vad operationen av hennes hjärntumör i Lund var.

– Inför den utgick jag ju ifrån att jag knappt skulle kunna gå eller tala efter den. Jag bad mina arbetskamrater att skriva en kort beskrivning av mig som kunde användas i rehabiliteringen. De behövdes aldrig.

I går samlades vännerna till en brunch tillsammans med Annette, hennes sambo och äldsta dotter.

– De kan kanske börja förbereda sig redan nu på att jag inte kommer att vara med så länge. De säger ”du ska inte dö” och ”det här kommer att gå bra”. Kanske kan det hjälpa att de hör mig tala så öppet om vad som kommer.

Annette Axmacher säger att hon inte är rädd.

– Men jag kan få ångest och vara rädd för att dö på ett långsamt sätt. Inte för min egen del utan för mina närmaste.