"Vi tvingade inte henne"

MALMÖ.

Allt började på en fest i Malmö, berättar den kopplerimisstänkta sjuttonåringen när Sydsvenskan träffar henne i lunchpausen i Malmö tingsrätt. Hon sitter på en bänk bredvid kaffeautomaten och har inte knäppt upp den svarta täckjackan. Magen buktar ut.

– Jag föder när som helst, säger hon.

Det var på festen hon första gången fick kontakt med fjortonåringen. Andra gången sågs de på Malmöfestivalen. Hon hävdar att flickan frågade henne om hjälp med att ordna fram sexkunder.

– Hon sa att hon behövde pengar till en resa, säger sjuttonåringen.

Men det stämmer inte, säger flickans målsägandebiträde Andréas Björkman.

– Det var inte så att hon sökte det här. Hon är väldigt ung, har precis fyllt femton och var fjorton när det inträffade.

Till bilden hör också att flickan är lätt förståndshandikappad med en mognad att jämföra med ett barn i nioårsåldern.

– Hon är väldigt lättpåverkad, säger Andréas Björkman.

Men det var aldrig något som sjuttonåringen märkte, hävdar hon.

Tillsammans med sin barndomsvän, som hon har känt i över tio år och gått i samma skola med, bestämde hon sig för att sälja flickan till män. ”De behövde pengar”, förklarar de. Dessutom påstår de att fjortonåringen ljög om att hon var äldre.

Via den tilltalade tjugoåringen skaffades männen fram, säger tonårstjejerna. De pekar ut honom som drivande i kopplerihärvan.

– Han har hållit på med det här tidigare så kunderna var från honom, säger nittonåringen.

– Han var vår boss, fyller kompisen i.

Men varför väntade då sjuttonåringen med att ange mannen tills hon släpptes ur häktet? Hon ville inte riskera att hon skulle få sitta inlåst ännu längre, förklarar hon.

Tjugoåringen förnekar all inblandning i sexhandeln.

– De försöker skylla på honom för att minska sin egen delaktighet, säger Mikael Nilsson, tjugoåringens advokat.

Enligt tonårstjejerna hämtade kunderna oftast upp fjortonåringen i sin bil och körde till hotell, lägenhet eller stannade i bilen. Och pengarna delades upp lika mellan de tilltalade och flickan.

– Var det 800 kronor blev det 200 var, säger nittonåringen.

– Men det var inte alltid hon fick sin del, flikar sjuttonåringen in.

Det var snarare det sista som var regel än undantag, enligt Andréas Björkman.

– Det var lite mat någon gång, kanske ett McDonald’sbesök.

Både nittonåringen och sjuttonåringen säger att de inte förstod att de begick något olagligt eller fel.

– Om vi hade tvingat henne hade det varit ett stort brott. Men det var hon själv som ville, vi tvingade inte henne. Och hon hade sålt sex innan, säger nittonåringen.

Idag säger hon att hon kan känna lite ånger över att en så pass ung flicka sålt sin kropp.

Fjortonåringen mår mycket dåligt av det inträffade, berättar Andréas Björkman. Och det gjorde hon även när övergreppen pågick.

– Någon, socialen eller skolan, borde ha reagerat, anser han.