Malmöborna strömmade till för att stoppa blodbrist

– Jag ville göra en god gärning, säger nya blodgivaren Charlotte Olsson.

”Nummer 96” ropar busschauffören Åke Möttus som på lördagen för första gången har parkerat blodbussen på torget mitt i stan.

Runt omkring honom väntar tålmodigt människor med nummerlappar i handen. De har hört talas om den akuta blodbristen och vill göra en insats.
– Har du fyllt arton år? Var det länge sedan du piercade dig? Bra, då ska du få registrera dig här, säger Åke Möttus och sträcker fram ett formulär till en ung kvinna.

Alla blivande blodgivare måste svara på frågor om exempelvis sjukdomar och födelseland, eventuella sexköp och tatueringar. Tjugoåriga Charlotte Olsson tycker inte att det är konstigt.
– Nej, det känns bra, blodet får ju inte vara smittat. Jag kom hit eftersom jag läste i tidningen om blodbristen och kände att jag ville göra en god gärning, säger hon.

Inne i bussen jobbar blodgivarsamordnaren Ingrid Johansson och hennes vitklädda kollegor i full fart. Blodgivarna sitter tillbakalutade i sina stolar medan blodet i långsam takt rinner via en slang från underarmen till påsen vid stolskanten. Ett dygn senare finns blodet på plats i något av de skånska sjukhusens lager, testat och redo att komma till användning.
– Vi har fått en fantastisk respons den här veckan. Och vi behöver fler blodgivare, många av våra 40-talister pensioneras som blodgivare. Nu är det mest unga tjejer som registrerar sig, men vi behöver killarna också. De kan lämna blod ofta och har bra blodvärden, säger Ingrid Johansson.

Snart öppnas möjligheten även för homosexuella män att lämna blod. Blodgivaren Magnus Morin har besökt blodbussen i snart tio år och tycker att det är ett bra beslut.
– Jag har inget problem med det, allt blod hiv-testas ju noga.