Spelglädje på Brassfestivalen

Malmö. Just denna lördag kunde krisen för blåsinstrument inte skådas, det tutades på i ett stort antal rum. Hornen för sig, trombonerna för sig och tuborna i ett annat rum.

– Det är alltid en upplevelse att få spela tillsammans med andra, allra helst med dem som spelar samma instrument, säger Malte Johansson, tubaist från Svedala.

Han övar tillsammans med Linnea Szabo från Kulturskolan i Malmö.

– Jättekul, säger hon om brass-satsningen. Det är inte ofta man får sitta och spela i samma rum som nio tubaister och en bra lärare.

I ett rum en våning upp sitter ett gäng pojkar och fikar bland sina horn. Daniel Löfblad spelar två gamla schlagers för oss, "Säg det med ett leende" och "Ett glatt humör".

– Jag spelar med i ett dragspelsgäng i Ängelholm tillsammans med min farfar och då blir det sådan här musik, säger han.

Under hela lördagen spelades det i 15 olika grupper varav en var för slagverk.

Idén till Brass-satsningen kom faktiskt från tre olika håll - samtidigt. Dels fanns det ett önskemål från olika Kulturskolor runt om i Skåne, dels från världskändisen och trumpetaren Håkan Hardenberger och hans lärare Bo Nilsson och från utbildningsledaren Ann-Charlotte Carlén på Musikhögskolan.

Över 320 blivande musiker anmälde sig.

– Vi trodde aldrig att det skulle bli så många, en helt fantastisk siffra, säger producenten Catarina Blixt.

Men det finns alltså en dystrare verklighet bakom satsningen. Allt färre ungdomar spelar något blåsinstrument, brassmusiken kan vara i fara på sikt.

– Det är tyvärr så att intresset för klassiska instrument dalar och därför insåg vi att vi måste göra något, säger Catarina Blixt.

Dagen kulminerade med att alla musiker, från 7-åringar och upp till 20-åringar, samlades i Rosenbergssalen. En skog av tromboner stod längs väggarna, trumpetare satt både på läktaren, längst fram i bänkraderna och på scenen. Tuborna på ena sidan tillsammans med hornen och längst bak ytterligare tromboner. Inklämda mellan alla musiker satt åhörarna.

Och när Håkan Hardenberger slog i gång första satsen av det specialskrivna stycket blev det ståpälsvarning.

Vilken spelglädje.

– Fantastiskt, utbrister Ann-Charlotte Carlén.

Redan nu finns planer på att Brassfestivalen blir permanent.