SOFIELUND. Eller nja, slagit upp portarna kanske inte är riktigt rätt
beskrivning.
– Det är lite hemligt utan skyltar på dörren. Som det ska vara i sådana här
områden, säger Rickard Daun.
Bakom plåtdörren finns en ståltrappa som leder upp till ett tiotal ateljéer
för allt från keramiker till författare. Sedan oktober förra året rymmer det
även ett galleri.
– Det är kul att locka folk till det här området. Man behöver inte gilla
konsten för att komma hit. Många kommer för att det är spännande att knacka
på en plåtdörr, säger Rickard Daun.
Han och Fabian Lundmark ville fylla glappet mellan nyblivna konstnärer och etablerade gallerier.
Den första utställningen i november följdes av en välbesökt konstmarknad vid lucia. Besökarna är allt från ungdomar till par i sextioårsåldern.
Lokalen har visserligen vita väggar, men annars är det inte mycket som för
tankarna till ett galleri. I det stora rummet som används för utställningar
är enda ljuskällan en taklampa.
– Vi vill inte skapa ett vitakuben-galleri, utan utgår från de förutsättningar
som finns, säger Fabian Lundmark.
En av förutsättningarna är en stor takterrass. De kliver ut i det tjocka
snötäcket för att visa utsikten. Åt ena hållet tornar stärkelsefabriken
Stadex upp sig. På andra sidan ligger en skrotfirma. Ett tåg dundrar förbi
på Kontinentalbanan.
– Jag blev helt förälskad i utsikten första gången jag kom hit, säger Fabian
Lundmark.
Rickard Daun brukar gå ut på terrassen när han behöver inspiration.
– Att titta på när de kör skrot är ren underhållning. Och fabriken är riktigt
vacker. Det hade nog inte sett ut som de gör här idag utan Stadex. Den
håller hyrorna nere.
Men de är inte ensamma om att ha upptäckt charmen i det gamla industriområdet. Ateljéer, kulturhus och replokaler döljer sig bakom flera av portarna längs gatan. Ett av de senaste tillskotten är kulturhuset Kontrapunkt lite längre neråt gatan.
En som tidigt upptäckte gatans charm är Oskar Ponnert. Han startade bloggen
Norra Grängesbergsgatan för drygt två år sedan. Idag har den 400 besökare om
dagen.
– Det är brokigheten som är spännande. Skräpiga och ruffa industribyggnader
med lång historia blandat med verksamheter som ingen riktigt har koll på.
Bloggen har blivit bok och en stor skylt som med budskapet ”Lätt Malmös
coolaste gata” sitter på ett av tegelhusen. Mittemot driver Wissan Faour
gatuköket ”Malmös king”.
– Kingen, det är jag det, säger han och skrattar.
– Förr var det bara kunder till bilverkstäderna som kom hit. Nu är det mer liv.
När Mika Andersson öppnade sin bilverkstad här för snart trettio år sedan var
det en öde industrigata.
– Det märks att den har blivit lite hajpad. Men vi trivs fortfarande här. Det
är roligt med mixen.
1930-talet.Tegelbyggnader uppfördes för småskalig industri.
1935. Malmaverken flyttade in i sina lokaler på nummer 7 som de är kvar
i än idag.
1958. Norra Grängesbergsgatan klassas som industriområde.
1960. Stärkelsefabriken Stadex flyttar in
i sina lokaler.
1999, juni Flera butiker får inte förlängda bygglov och tilldöms
vite om de inte flyttar. En del skyltar om till grossister för att kunna
stanna kvar.
1999 Norra Grängesbergsgatan utpekas av polisen som centrum i Malmös
svartklubbsland. Polisen bildar en kampgrupp för att stänga klubbarna.
2000, maj Ett 30-tal tvingas ut från sina lokaler på Norra
Grängesbergsgatan för att lokalerna inte anses vara ändamålsenliga.
2002, januari Loppmarknaden Sopstationen får inget förlängt
bygglov och tvingas flytta.
2008, april I en sliten verkstadslokal föds falafeltvålen.
2009, februari Kulturnätverket Kontrapunkt bildas och sätter Norra
Grängesbergsgatan på kartan för många av Malmös kulturkoftor och klubbkids.
2009 Expeditionen för arkitektur och grafisk form utser gatan till en
av fyra designfenomen i Malmö
2009, oktober Galleri Krasovec har sin första vernissage
2009, november Nätverket "För en giftfri stadsmiljö"
startar ett upprop för att på nytt väcka frågan om Stadex placering.
2009, december Bloggaren Oscar Ponnert ger ut boken "Norra
Grängesbergsgatan: lätt Malmös coolaste gata".
100% är glada
0% är likgiltiga