Kreativiteten gror i gamla industrikvarter

SOFIELUND. Eller nja, slagit upp portarna kanske inte är riktigt rätt beskrivning.
– Det är lite hemligt utan skyltar på dörren. Som det ska vara i sådana här områden, säger Rickard Daun.

Bakom plåtdörren finns en ståltrappa som leder upp till ett tiotal ateljéer för allt från keramiker till författare. Sedan oktober förra året rymmer det även ett galleri.
– Det är kul att locka folk till det här området. Man behöver inte gilla konsten för att komma hit. Många kommer för att det är spännande att knacka på en plåtdörr, säger Rickard Daun.

Han och Fabian Lundmark ville fylla glappet mellan nyblivna konstnärer och etablerade gallerier.

Den första utställningen i november följdes av en välbesökt konstmarknad vid lucia. Besökarna är allt från ungdomar till par i sextioårsåldern.

Lokalen har visserligen vita väggar, men annars är det inte mycket som för tankarna till ett galleri. I det stora rummet som används för utställningar är enda ljuskällan en taklampa.
– Vi vill inte skapa ett vitakuben-galleri, utan utgår från de förutsättningar som finns, säger Fabian Lundmark.

En av förutsättningarna är en stor takterrass. De kliver ut i det tjocka snötäcket för att visa utsikten. Åt ena hållet tornar stärkelsefabriken Stadex upp sig. På andra sidan ligger en skrotfirma. Ett tåg dundrar förbi på Kontinentalbanan.
– Jag blev helt förälskad i utsikten första gången jag kom hit, säger Fabian Lundmark.

Rickard Daun brukar gå ut på terrassen när han behöver inspiration.
– Att titta på när de kör skrot är ren underhållning. Och fabriken är riktigt vacker. Det hade nog inte sett ut som de gör här idag utan Stadex. Den håller hyrorna nere.

Men de är inte ensamma om att ha upptäckt charmen i det gamla industriområdet. Ateljéer, kulturhus och replokaler döljer sig bakom flera av portarna längs gatan. Ett av de senaste tillskotten är kulturhuset Kontrapunkt lite längre neråt gatan.

En som tidigt upptäckte gatans charm är Oskar Ponnert. Han startade bloggen Norra Grängesbergsgatan för drygt två år sedan. Idag har den 400 besökare om dagen.
– Det är brokigheten som är spännande. Skräpiga och ruffa industribyggnader med lång historia blandat med verksamheter som ingen riktigt har koll på.

Bloggen har blivit bok och en stor skylt som med budskapet ”Lätt Malmös coolaste gata” sitter på ett av tegelhusen. Mittemot driver Wissan Faour gatuköket ”Malmös king”.
– Kingen, det är jag det, säger han och skrattar.
– Förr var det bara kunder till bilverkstäderna som kom hit. Nu är det mer liv.

När Mika Andersson öppnade sin bilverkstad här för snart trettio år sedan var det en öde industrigata.
– Det märks att den har blivit lite hajpad. Men vi trivs fortfarande här. Det är roligt med mixen.