Fabriken, nätverket och spekulanterna

December 2009. Julen närmar sig, och på restaurang Årstiderna är det fullt med julbordsätare som skålar och minns det gångna året. Vid ett långbord bänkar sig tre affärsklädda män i helt olika åldrar, en yngre kring 30 och två äldre, drygt 50.

– Vilket genomslag, säger den yngre.

– Det hade jag aldrig trott.

– Nej, det är fantastiskt, bullrar den kraftigare av 50-åringarna.

De talar om Stadex, ett livsmedelsföretag på Sofielunds industriområde, och hur man har lyckats med att få igång en kampanj för att få bort företaget.

– Lyckas vi kan det bli riktigt bra.

Blir de bara av med fabriken kommer fastighetspriserna att rusa i höjden, och alla som passat på att köpa på sig nedgångna fabrikstomter runt Norra Grängesbergsgatan kan börja räkna in mångmiljonvinsterna.

– Vi tar detaljerna senare på kontoret, säger den kraftige och ser sig omkring.

Oktober 2009. Två månader tidigare, i slutet av oktober 2009, har nätverket Giftfri stad bildats. Det har ett enda syfte: att få bort företaget Stadex från Sofielunds industriområde.

Fabriken använder flera brandfarliga ämnen i tillverkningen av stärkelse till färdigmat i livsmedelsindustrin. Störst är riskerna med propylenoxid, ett ämne som likt bensin är mycket brandfarligt och som vid en explosion kan sprida cancerframkallande gaser.

Därför får inga nya bostäder, affärer eller samlingslokaler byggas närmare än 280 meter från fabriken. Ingenting där det kan komma att finnas 150 personer, vilket har kullkastat satsningar som secondhandbutiken Sopstationen, en turkisk moské, möbelaffärer och senast föreningar i Kulturhuset Kontrapunkt.

Därför kräver nätverket Giftfri stad att Stadex försvinner.

Bland de mest aktiva i nätverket finns medlemmar i föreningen Kontrapunkt och autonoma vänstergrupper som Allt åt alla Malmö. Rörelsen stöds också aktivt av flera av områdets nya fastighetsägare.

En är Kwame Moore, 44.

– Jag stöder det de säger. Det är helt rimligt, säger Kwame Moore.

Inte nog med det.

Kwame Moore hyr ut de lokaler som Kontrapunkt vill förvandla till ett stort föreningshus. Men, säger han, det finns inga direkta kopplingar mellan honom och nätverket.

– Det finns inga, det här är något föreningarna har satt igång helt själva.

– Jag har inga sluga baktankar på att köpa några fastigheter, få bort Stadex och sedan kamma hem vinsterna. Jag har haft flera möten med Stadex, konstruktiva möten, för att hitta ett win-win för området.

Hur går det ihop med ditt stöd till nätverket som vill ha bort Stadex?

– Det ena utesluter inte det andra. Jag säger inte att Stadex måste bort, men vi måste hitta ett sätt så att deras verksamhet inte är lika begränsande.

Kwame Moore har i nära samarbete med affärsmannen Fredrik Laurin, 60, satsat stort på fastigheter nära Stadex sedan 2007.

– Vi har köpt fastigheter för runt 40 miljoner kronor i området, som kan bli en levande stadsdel.

Var hittar man så mycket pengar?

– Det hittar man inte, det är något man tjänar ihop. Sen finns det penninginstitut.

En titt i de senaste årsredovisningarna avslöjar att de gamla industribyggnaderna är så hårt belånade att revisorn flera gånger klagat över att det egna kapitalet förbrukats i

Moores bolag – och att han måste skaffa fram mer pengar eller avveckla dem.

Denna kris har Kwame Moore hittills löst billigt via bokföringen. Ett exempel:

Fastigheten Vändrosten 7 på Västanforsgatan 21 köps i mars 2007 för 7,6 miljoner kronor. När pengarna snart visar sig vara slut görs en värdering i vilken marknadsvärdet till 20 miljoner kronor – vips, Kwame Moore slipper likvidera bolaget.

Därför gäller det att fastigheternas värde håller.

Och att området utvecklas snabbt.

– Det är en affärsmässig risk jag tar. Det måste finns någon som vågar ta risken om ett sådant här område ska utvecklas. Kommunen vågar inte.

Januari 2010. Politikerna i Södra innerstadens stadsdelsfullmäktige sammanträder den 20 januari. På dagordningen finns en stor fråga:

Stadex framtid.

De senaste månadernas protestvåg har trängt långt in i politikernas led, där man påverkats av ett par tusen namnunderskrifter i Malmöinitiativet, kommunens egen satsning på tyckande och gräsrotsdemokrati via webben.

Nu agerar den röd-gröna majoriteten i stadsdelens fullmäktigegrupp. De kräver två saker:

Kommunstyrelsen måste se till så att Stadex olika tillstånd omprövas.

Stadsbyggnadsnämnden måste pröva om Stadex alls ska få handskas med farliga varor.

– Vi måste lyssna på de boende och verksamheterna i vår stadsdel, säger Marianne Giheden, socialdemokratisk ordförande i Södra innerstadens stadsdelsfullmäktig.

– Med tanke på alla protester i Malmöinitiativet måste vi göra något. Som politiker har vi inga andra möjligheter än att föra kritiken och oron vidare.

Borgerliga politiker ställer sig inte bakom stadsdelens krav. I stället ser flera det hela som en organiserad kampanj.

– Det är rena drevet, säger Carl-Axel Roslund (M), vice ordförande i Södra innerstadens stadsdelsfullmäktige.

– Här finns fastighetsägare som gärna hade sett en helt annan verksamhet i området. Därför är det naivt av de föreningar som driver på för att komma åt billiga lokaler. Så fort Stadex är borta kommer det inte längre att finnas några billiga lokaler i området.

Den synen delas av Jan Venneman, vd på Stadex sedan drygt två år.

– Det är en väldigt organiserad och professionell kampanj, som kulturföreningarna hoppat på, säger Jan Venneman.

– Det är kapitalet som lurar arslet av kulturarbetare och vänsteraktivister.

Ledande politiker som Anders Rubin, socialdemokratiskt kommunalråd och ordförande i stadsbyggnadsnämnden, imponeras av kampanjen och nätverket Giftfri stad.

– Jag har aldrig sett maken till kreativ och driven opinionsverksamhet. Man kan fundera på om hela aktiviteten är en enda stor installation, säger Anders Rubin.

– Men det är överdrivet att tro att det finns stora ekonomiska intressen bakom. Det är inget ovanligt att kulturella och ekonomiska intressen är identiska.

Anders Rubin säger att han gärna hade sett att Stadex försvann från Sofielund.

– Jag vill inget hellre än att området omvandlas successivt, men lagstiftningen är fullständigt solklar. Det är nya verksamheter som måste anpassa sig, inte den som redan finns på platsen. Stadex kan stanna så länge man själv vill.

Så allt motstånd är förgäves?

– Det beror på. Utvecklingen i området kan fortsätta om räddningstjänsten inte håller fast vid dagens riskzon.

Det är uttalanden som oroar Stadex vd.

– Politikerna sticker huvudet i sanden. De hoppas att problemet försvinner om de bara är passiva och låter aktivisterna bana väg. Vad vi vill ha är tydliga spelregler och politiker som klart säger vilken stad det är de vill ha i framtiden, säger Jan Venneman.

– Stadex ska inte behöva löpa gatlopp för detta. Numera kallas jag för Gift-Janne på golfbanan.

Mars 2010. Striden fortsätter, på webben och kring Norra Grängesbergsgatan.

Lördagen den 13 mars ska två protesttåg utgå från dels Möllevångstorget, dels Rosengårds centrum för att mötas i ”en stor flyttfest utanför Stadex med tal, teater, mat och musik”.

Några veckor senare väntas en ny riskanalys kring Stadex, den första på fem år. Den kan mycket väl visa att riskzonen runt företaget kan halveras. Det är inget som glädjer företagets vd. Tvärtom.

– Då släpps staden ännu närmare inpå oss, kanske till 100 meter, säger Jan Venneman.

– Då börjar nästa cirkus, när alla inom 100 meter klagar över att det är för jävligt att just de inte kan utvecklas som alla andra. Och vi bestraffas igen för att vi gör företaget säkrare.