Ilmar Reepalus safarisemester uppfyller flera avgörande juridiska krav för att kunna betraktas som muta. Det menar ledande jurister och experter på lagstiftningen kring mutbrott.
MALMÖ. De underkänner också helt Ilmar Reepalus förklaringar till att han lät sig bjudas till Sydafrika av IT-företagaren Dan Olofsson.
Enligt experterna är det särskilt allvarligt att ta emot en gåva när mottagaren har en sådan högt uppsatt och inflytelserik position som Ilmar Reepalu.
Bara förväntan om en framtida god kontakt med kommunalrådet kan vara ett fullt tillräckligt skäl för att gåvan ska kunna betraktas som muta.
- Det finns anledning att ställa betydligt högre krav på politiker, som har stort inflytande, när det gäller eventuella mutbrott, säger Torbjörn Lindhe, jurist och kanslichef på Institutet mot mutbrott, Sveriges ledande organisation för mut- och korruptionsfrågor.
Per-Ole Träskman, professor i straffrätt i Lund, har samma uppfattning.
- Klart är att det har stor betydelse vilken ställning personen har. Ju större befogenheter desto försiktigare bör man ju vara, säger han.
I sina försök att rättfärdiga Afrikaresan har Ilmar Reepalus särskilt pekat på två olika omständigheter. Den första gäller det faktum att han inte var i tjänst under de aktuella dagarna i slutet av maj. Alltså kunde resan inte vara en muta.
- Jag var i Sydafrika helt privat på semester, berättade han till exempel i Sydsvenskan den 4 juni.
Det juridiska kravet för att en gåva ska kunna betraktas som muta, är att den ska ha ett "samband med tjänsteutövningen". Detta krav betyder dock inte alls att mottagaren ska vara i tjänst när mutan tas emot.
- En ledande politiker är givetvis inte fri att ta emot gåvor, bara för att det råkar ske på hans fritid, säger Torbjörn Lindhe.
- Även sådant som sker utanför tjänsten kan anses ha ett nära samband med tjänsteutövningen, säger Per-Ole Träskman.
Den andra av Ilmar Reepalus förklaringar gäller att han inte utfört någon motprestation, någon gentjänst, för att han blev bjuden till Dan Olofssons safarianläggning Thanda Game Reserve.
Detta motsägs dock av ett uttalande Ilmar Reepalu själv gjorde i Sydsvenskan den 4 juni. Han berättade då om sin beundran för Olofssons viltvårdssatsning - och gav samtidigt en indirekt uppskattning av den nytta hans insats, ett invigningstal, skulle kunna göra för projektet.
- Jag ville gärna hjälp honom med att hålla talet, uppgav Reepalu.
För att en gåva ska betraktas som muta behöver emellertid ingen motprestation göras. Gåvan kan också avse en belöning för tidigare tjänster. Då kallas brottet "otillbörlig belöning".
- Motprestationen för givaren kan mycket väl utgöras av en förväntad, framtida god relation med politikern, säger Torbjörn Lindhe.
Om sin och Reepalus relation har Dan Olofsson själv skrivit i en insändare i Sydsvenskan den 10 juni: "Vi har haft stimulerande privata samtal många timmar under många år".
Klart är att även den resa till Egypten, som Ilmar Reepalu och hans fru Elisabeth Jaensson bjöds på år 2000 för att närvara vid Dan Olofssons 50-årsfest, kan betraktas som muta.
- En gåva till anhörig kan mycket väl räknas som en muta, säger Torbjörn Lindhe.
Årets resa till safariparken motsvarar ett betydande värde, åtminstone drygt 10 000 kronor.
Om denna gåva inte ska anses otillbörlig, kan Ilmar Reepalu komma att behöva styrka att han gett motsvarande gåvor tillbaka.
- Ett regelbundet och ömsesidigt mönster av gåvor vänner emellan försvagar misstanken om muta, menar professorn i straffrätt vid Lunds Universitet, Per-Ole Träskman.