Stickande farmor sticker till Kenya

VÄSTRA HAMNEN.. Sydeuropa har hittills varit det mest avlägsna resmålet.

Den 4 augusti bär det iväg till Öst­afrika i tre veckor, där hon större delen av tiden ska bo på barnhemmet Phyllis Memorial Children’s Home som saknar både el och rinnande vatten.

– Många har sagt till mig: Du är inte klok! Men om det händer något kan det lika bra hända hemma, konstaterar Gun Petersson.

Hon berättar att hon själv vuxit upp med utedass och tar alla sprutor och malariatabletterna med ro.

Inte heller låter hon smärtan från en krossad ryggkota hindra.

– Det är inte så farligt. Det kan jag handskas med, säger hon, avfärdar det höga blodtrycket och är mest irriterad över att hon hör så ”förbaskat illa”.

Gun Petersson är ordförande i Öresundsstickarna, ett femtiotal kvinnor som sedan förra året ses på Limhamns mötesplats och stickar till det kenyanska barnhemmet och till behövande i Lettland:

– Vi pratar inte bara om att vi har ont här och ont där. Nu har vi något annat gemensamt.

De flesta barnen på barnhemmet är föräldralösa. Många har mist sina föräldrar i aids, eller genom andra sjukdomar eller olyckor. En del har fångats upp när de levt som gatubarn.

Gun Petersson vill se med egna ögon hur de har det, komma bakom tv-bilderna från Afrika.

Barnbarnet Sandra Petersson arbetade som volontär på Phyllis Memorial Children’s Home flera månader i höstas och berättar hur hon mötte mycket lyckligare barn än hon väntat sig.

– Det känns som att komma hem, säger hon om sin glädje över att återvända.

Det är också stort att ha med sin egen farmor. Barnen känner henne redan, genom de femtio mössor som Öresundsstickarna sände med Sandra Petersson i höstas. Mössor som barnen ogärna tog av sig, även när värmen steg på dagen.

Sandra Petersson är friidrottsledare på MAI sedan många år. Under volontärtiden startade hon en fotbollsskola på barnhemmet som ett par nyblivna tonåringar nu driver vidare. De skriver brev och berättar.

Oxie stadsdelsfullmäktige uppmärksammade nyligen Sandra Peterssons insatser genom att tilldela henne hedersgåvan Oxienyckeln.

Nu arbetar hon på en förskola. Varje månad går 350 kronor av lönen till barnhemmet i Kenya. Sandra Petersson valde i höst att bli fadder för en sextonårig flicka.

Kompisar anser att hon gör något bra, men tycker att det är mycket pengar.

– Jag ser det inte alls så, säger Sand­ra Petersson, som vet vilken skillnad det gör.

Farmor Gun Petersson har köpt sin första stora ryggsäck. Resväskorna ska fyllas med Öresundsstickarnas alster. Garnerna är skänkta eller billigt inköpta för pengar som dragits in på loppis.

– Vi tar emot så mycket vi kan få. Vi avverkar en farlig massa garn, säger Gun Petersson.

Hon printade barnbarnets blogg från tiden på barnhemmet, så att även äldre Öresundsstickare som saknade dator kunde hänga med. Nu vill de att hon ska filma så de får dela mer.

Safari och att se sig om i Kenya ingår i planerna. Sandra Petersson har förberett henne inför den gemensamma resan. Det handlar om allt från hur hon ska klä sig, till att det är viktigt att inte glömma att själv äta för att orka finnas till för andra.

Sandra Petersson är nöjd med sin farmors beslut att fara:

– Jag tycker det är roligt att hon vågar visa den äldre generationen att det aldrig är för sent.

Vill du skänka garn till Öresundsstickarna? Märk förpackningen med ordföranden Gun Peterssons namn och lämna in den på Limhamns mötesplats på Öresundsgården.