Läktarpokalen mest åtråvärd

HÄSTHAGENS IP. Tandskydd plockas ut och sätts in. ”Man måste inte ha det, men vi riskerar inte våra tänder.” Några gnager på skyddet när matchen mellan Borgar­skolan och Latinskolan står och väger, men borgar­spelarna försäkrar: ”Det är lugnt, vi tar detta”. Minuten senare har de också gått fram till 5–0.

Ändå är det inte spelet på plan som intresserar mest. Rugbypokalen är förvisso guldfärgad och ”Läktarkampens” i silver, men den senare är faktiskt storleken större. Även för publiken.

– Läktaren är viktigast, det är här skolans anda finns, säger Josefin Högbo, 16, från Procivitas och får medhåll av skolkamraten bredvid.

– Vi har jobbat med det här i ett halvår och ja – vi måste vinna, vi ska vinna på läktaren, säger Sofie Nilsson, 17.

För andra året anordnar Malmös fyra elev­kårer rugbyturneringen. På och framför läktaren tävlar cheerleaders, maskotar och supportrar om att vara bäst på att stötta sitt lag. Rollerna är befästa, killarna krigar på plan medan tjejerna håller hov på läktaren.

– Det gick inte att få ihop tillräckligt med spelare för att ha tjejlag. Men jag ska lätt spela nästa år, säger Linnéa Lilja, 17, från Borgarskolan.

Ljudnivån stiger. S:t Petrispelaren sicksackar kvickt mellan försvararna med bollen tryggt i famnen. Till slut lyckas någon kasta sig om benen och dra ner honom på gräset. Motståndarnas supportrar viftar med sina flaggor och läktaren gungar.

– En rugbytradition växer fram i Malmö och vi hoppas att det här ökar sammanhållningen och sprider en positiv kultur bland eleverna, säger André Nylén, verksamhetsutvecklare för Sveriges Elevråd (SECO).

S:t Petri vann rugbyturneringen medan den kanske ännu viktigare läktarkampen togs hem av Procivitas.