Hyllorna i den lilla butiken är fyllda till brädden med varor. Vare sig det är
fisksås, soja eller risnudlar så finns det en uppsjö olika märken av varje.
En nödvändighet eftersom kunderna har sina favoritmärken, menar Ke Lam på
Kina Center Livs.
Nedanför hyllorna ligger matbananer i kartonger bredvid tjocka kassavarötter
och frukt som thailändsk mango och mangostan. I kylen samsas thaibasilika
med mungböngroddar och liljestjälkar.
– I början var det mest asiater som handlade här, men det märks att asiatisk
mat är populär bland svenskar nu. Ibland kommer folk med inköpslistor på
alla ingredienser som behövs till en rätt och så hjälper jag dem att plocka
ihop en korg.
Ke Lam kom till Sverige med sina föräldrar på 80-talet. I Sverige fick hon
jobb på en bildelsfabrik i Billesholm, ett arbete som stod i skarp kontrast
till det tidigare jobbet som sömmerska i hemlandet Vietnam. På fabriksgolvet
träffade hon sin nuvarande man Hung Mac. När arbetslösheten var ett faktum
för femton år sedan tvingades de tänka nytt. Valet stod mellan att sälja mat
eller kläder.
– Alla behöver mat tänkte vi och körde igång, säger hon skrattande.
Lokalen inrymde tidigare en butik för barnvagnar, men ägaren höll med om att
mat passade bättre och överlät kontraktet. Trots att arbetsdagarna kan bli
långa och många gillar hon arbetet.
– Man får träffa många olika människor och prata flera språk. Jag har lärt mig
lite japanska, thailändska, kantonesiska och mandarin här i butiken.
Döttrarna brukar hjälpa till ibland efter skolan och Ke Lams mamma är i
butiken nästan varje dag. Hon sitter på en stol bakom kassan och tittar mest
på när Ke Lam jobbar. Helt okej eftersom hon är 87 år fyllda.
– Det är tråkigt för henne att bara sitta ensam hemma och titta på tv. I
Vietnam är det vanligt att man låter sina föräldrar följa med till arbetet.
Ke Lam har alltid varit intresserad av matlagning och kan laga de flesta
vietnamesiska maträtter. Sommarrullar, som till skillnad från vårrullarna
inte friteras, hör till favoriterna. Att de öppnade butiken just här, på
Möllevången, berodde till stor del på torghandeln.
– Det såg roligt ut. Alla andra ställen kändes så tysta. Det tycker jag inte
om. Jag gillar liv och rörelse.