– Det är svårt att bedöma om utsattheten beror på etnicitet eller andra
faktorer precis som när det handlar om trakasserier åt det andra hållet,
säger kriminologen Jerzy Sarnecky.
Och en motvilja mot hundar som finns i vissa Medelhavsländer kan vara en
bidragande orsak till problemen.
– Flera av mina vänner från Mellanöstern, även kristna, avskyr och är rädda
för hundar. Men det får aldrig ursäkta trakasserier. Samhället måste ta det
här på blodigt allvar och gripa de skyldiga.
När det ”goda samhället” förlorar övertaget över en stadsdel bildas där egna
normer. Människor tappar tilliten till myndigheterna och söker sig till dem
som är starkast och farligast.
– Där är också förklaringen till att många inte vågar vittna.
Drägliga levnadsförhållanden med jobb och utbildning kan vara början på en
lösning.
– De som har tillräckligt mycket att förlora begår inte brott, säger Jerzy
Sarnecki.
Socialantropologen Aje Carlbom och hans fru och kollega Sara Johnsdotter var
trygga när de bodde och forskade på Rosengård under 1990-talet.
Men utvecklingen i området idag oroar honom.
– Bara det inte blir som i vissa förorter i Frankrike och England där man som
vit västerlänning inte bör röra sig, säger han.
Det senaste året har han känt obehag när han gått förbi grupper unga män på
Bennets väg.
– Jag kan inte sätta ord på vad det är. Det är blickar, kroppsspråk. Det kan
också vara så att jag projicerar min egen rädsla. Men jag skulle inte våga
vara där ensam på kvällen, säger han.
Ändå blir han förvånad över den drabbade familjens berättelse. Att kalla någon
för svennehora är omvänd rasism, menar han.
– Jag har inga bättre förslag på lösningar än att segregationen måste brytas,
säger Aje Carlbom.