Politikerna i Malmö kommunfullmäktige har satt upp ett mål: Malmöborna och stadens besökare har rätt till en trygg och säker tillvaro.
Samtidigt sveper en mordvåg över staden – sex personer har mördats i Malmö på drygt två månader.
Vågen av mord har fått politiker, poliser och forskare att debattera orsaker och åtgärder. Lagförslag om hårdare vapenlagstiftning har redan aviserats av regeringen.
En åtgärd som också lyfts fram, bland annat av oppositionsrådet Anja Sonesson (M), är behovet av en exitorganisation. En avhopparverksamhet som vänder sig till ungdomar som vill lämna den kriminella miljön i Malmö.
Men sedan ett halvår tillbaka finns det redan en variant i staden.
– Ja, det är en typ av exitorganisation vi har. Vi kallar det konsultationsteam, säger Per-Erik Ebbeståhl, chef för Malmö stads trygghets- och säkerhetsavdelning.
Konsultationsteamet består av cirka tio personer från bland annat polisens personsäkerhetsgrupp, sociala resursförvaltningen, Kriminalvården och Statens institutionsstyrelse.
Är gruppens uppgift, precis som en traditionell exitorganisation, att hjälpa kriminella som vill hoppa av?
– Ja, eller att hjälpa individer som vill ha stöttning på något sätt. Att hoppa av bygger på att det finns en fast gängtillhörighet, så ser det inte ut i Malmö riktigt. Vi måste hitta en modell där vi kan möta den enskilda individens behov.
Det verkar som att inte speciellt många känner till konsultationsteamet. Vad beror det på?
– Jag ska erkänna att vi inte har varit bra på att kommunicera detta. Det beror på att vi inte har haft alla personer som ska ingå i teamet på plats. Nu ska vi sätta oss ner med polisen och diskutera vilka förväntningar olika organisationer har på teamet. Och börja kommunicera att vi finns. Det är snabba puckar som gäller nu, säger han.
Konsultationsteamet är ett pilotprojekt som varit i gång ett halvår. Gruppen arbetar just nu med sitt första fall. Avhoppare erbjuds både en kort- och långsiktig handlingsplan. Dessutom får de själva berätta vad de tror kan hjälpa just dem. Några ärenden har redan lösts ”i ordinarie samverkan mellan staden och polisen”, enligt konsultationsteamet.
– Beroende på vilka behov individen har ser vi vilket stöd vi kan lämna. Risken vi ser är att avhopparen både är förövare och offer. Det är en balansgång, vad kan samhället ställa upp med rent lagligt, förklarar Per- Erik Ebbeståhl.
Är teamet ute och aktivt försöker få unga att lämna den kriminella miljön?
– Där är vi inte än. Vi vill få snurr på det först. Det är väl en del av den kritik vi fått från polisen, vi har inte varit där tillräckligt snabbt.
Om en 20-årig gängkriminell Malmöbo vill hoppa av. Vad säger du till honom?
– Som tonårsförälder vet man att det är svårt att hitta rätt knappar att trycka på. Samhället och föräldrar är ofta svaga jämfört med grupptrycket. Men jag skulle väl säga att man ska tänka på sin egen framtid. Min personliga check är: ”Vad hade min farmor sagt om detta? Är detta något jag hade kunnat berätta för henne med stolthet?”.
Malmö stads avdelning för trygghet och säkerhet inrättades i juli 2010. Den första tiden blev intensiv.
– Då hade vi serieskytten som vi fick lägga mycket fokus på, säger Per-Erik Ebbeståhl.
Med den misstänkte serieskytten häktad har avdelningen mer kunnat fokusera på sina huvuduppgifter: brotts-, drog- och olycksprevention. Men även att sköta kommunens interna säkerhet och krisberedskap.
– Vi är egentligen en sammanslagning av ett antal funktioner som tidigare fanns ute i staden.
Det brottsförebyggande arbetet sker i samarbete med polisen. För att underlätta detta har en utsedd poliskommissarie under 2011 spenderat halva sin arbetstid på avdelningen för trygghet och säkerhet.
När Per-Erik Ebbeståhl förklarar hur det brottsförebyggande arbetet fungerar pratar han om långa och korta pilar.
– Långa pilar handlar om processer som ger resultat på 15-20 år. Det kanske inte är så roligt att skriva om för media, om jag ska vara krass. Det handlar till exempel om projektet områdesprogrammen och Malmökommissionens arbete.
Korta pilar handlar om snabba punktinsatser.
– Som svartklubbsinsatser eller mikroplatsprojekt, säger han.
Trygghetsdirektören vill också lägga större ansvar på den enskilde medborgaren.
– Går vi på svartklubb på fredagskvällen och köper billiga cigaretter och sen på familjemiddagen nästa dag kanske vi sitter och beklagar oss över den organiserade brottsligheten. Då ser man inte sammanhangen, säger Per-Erik Ebbeståhl.
En normal arbetsdag för Malmös trygghetsdirektör består av möten och åter möten, enligt honom själv. När han träffar kommunkollegor i landet får han ofta frågan ”Vågar du jobba i Malmö?”.
– Rent allmänt får man försvara staden. Det gäller nog för alla Malmöbor.
Vad svarar du dem?
– Visst finns det problem. Men mycket av den grova kriminaliteten drabbar inte allmänheten. Jag vill inte förminska problemen vi har, men tittar vi på statistik och trygghetsmätningar så upplever Malmöborna sig mindre och mindre otrygga och de mer traditionella brotten minskar. Så det är inte bara pest och pina. Men Malmö används som slagträ i debatten.
Hur arbetar ni för att ändra bilden av Malmö?
– Vi vill undvika att prata om bilden av Malmö. Vi vill berätta om hur Malmö är egentligen.