Blåslagna kvinnor i protest mot våld

Malmö.
De hade igenmurade ögon, stryp- och brännmärken, svullnader. Ett hundra misshandlade kvinnor stod alldeles stilla i nära en timme med någon meters mellanrum på Gustav Adolfs torg i dag på eftermiddagen.

MALMÖ. De fick hundratals Malmöbor att stanna till i lördagsshoppningen. Flera frågade "är de slagna på riktigt?".

Men det var inte på riktigt. Kvinnorna, som var i åldrarna från tidigare tonåren till övre medelåldern, ingick i en performance av teatergruppen Lilith Performance Studio och konstnären Elin Lundgren. Hon gick själv omkring med en filmkamera och dokumenterade folks reaktioner. Och det var många reaktioner. Jenny Lundgren och Sofie Andersson fotograferade kvinnorna med sina mobilkameror:

– Jag ska skicka bilderna till en kompis. Det här väcker känslor och tankar. Det är jättebra, sa Jenny Lundgren.

– När jag såg den första tjejen stå helt stilla med en jätteblåtira tänkte jag, stackars henne. Och vilken jävla man hon har. För när kvinnor är svullna i ansiktet tror man automatiskt att de fått stryk. Inte att de gått in i en dörr, sa Sofie Andersson.

Nitton sminkörer arbetade i fem timmar i sträck för att förse de 100 statisterna med sina verklighetstrogna skador. Första idén till verket fick Elin Lundgren när hon besökte en ICA-affär vid Möllevången:

– Där stod en kvinna som var helt sönderslagen. Jag blev väldigt illa berörd. Jag ville närma mig henne på något sätt och det enda jag kom på var att ge henne mitt pantkvitto. Jag fick ett leende som tack. Jag tror att hon uppskattade att jag såg henne. Alla vet att kvinnomisshandel är vanligt i alla kulturer. Men ändå talas det väldigt lite om det även om det drabbar nära och kära.

Att det blev 100 kvinnor på ett torg beror på att Elin Lundgren vill skapa en levande bild, en filmscen av detta vardagsbrott. De flesta hade anmält sig efter att ha läst ett affischupprop eller via Liliths Facebook.

Föreställningen var inte slut när kvinnorna en och en lämnade torget. De gick vidare, tysta och med uttryckslösa ansikten, till Gamla begravningsplatsen där de vandrade i raka led bland gravarna ut mot några stadsbussar. Allt dokumenterades för en kommande film. Ingen av kvinnorna sa ett ord eller berättade vad de hette. Den totala anonymiteten var också en del av spelet.

Författare: Claes Fürstenberg
Publicerad 11 oktober 2008 16.40
Uppdaterad 11 oktober 2008 16.40

Malmö
Bloggar
Läsarpulsen