En drivande tanke bakom genomförandet av kampen mot anlagda bränder i
Storbritannien – att sprida ”best practise” (ungefär goda exempel) – var att
brandkåren skulle sträcka sig utanför grunduppdraget.
Brandväsendet i regionen kring storstaden Birmingham fungerar nu som en
socialbyrå, men även som ungdomsvårdsskola.
Ett tydligt exempel är den mönsterbrandstation som byggts upp i Handsworth,
tungt belastad vad gäller anlagda bränder.
– Rubriken för vårt arbete är ”fire and rescue” (brand och räddning). Det ryms
många saker i begreppet räddning.
Bland de låga typiskt engelska tegelkåkarna i Handsworth ligger pakistanska
pengaväxlare granne med jamaicanska musikaffärer. Flera moskéer sticker upp
halvmånespiror över hustaken, grannar med tvättomater och små kvarterspubar.
Många pubar har förspikade fönster. Varje vecka läggs mellan 40 och 50 pubar
ner i Storbritannien. Lokalerna får stå tomma länge – det är svårt att få
dem omplanerade till exempelvis bostäder. Och de blir lätt tillhåll för
missbrukare, eller sysslolösa unga. Och därmed potentiella brandhärdar.
Stadsdelen Handsworth är etniskt blandad, fattig och har hög arbetslöshet.
Handsworth Community Fire Station ligger öppet på en gräsplan. En vanlig
brandstation till funktionen, men fritt fram för vem som helst att stiga in
i. Bara för att kolla, kanske.
Stationen kostade närmare 50 miljoner kronor att bygga, inte mer än vilken som
helst av de övriga 39 stationerna i regionen.
Tjocka glasrutor avgränsar brandbilarna i Handsworths maskinhall. Alla kan
titta in, se vad som händer
– Längs ena sidan av stationen har vi byggt på med möteslokaler, en datasal
och mindre rum. Skolor och fritidsgårdar kan låna lokalerna. Extrakostnaden
var liten för tillbyggnaden, säger Tim Smyth.
En utgångspunkt för arbetet mot anlagda bränder i regionen är att den man
känner jävlas man inte med. Skolungdomar, men även andra grupper, släpps in
i stationen, får träffa brandmän och se utrustningen och lära sig något om
brandbekämpning.
Men också de som bara använder möteslokalerna stöter på brandmännen. Kontakten
blir personlig, inte blinkande blåljus och tidningsnotiser, utan människor.
– När jag tittar någon i ögonen och säger ”om du tänder en eld sätter du mitt
liv på spel för jag måste in i den och släcka”, då går det hem, säger Tim
Smyth.
En nära kontakt med medborgarna skapar en personlig relation, är poängen. Och
minskar risken för att brandmännen ska bli attackerade när de är ute på
jobb. Men underlättar också rekryteringen, anser Tim Smyth.