Hånflin och skratt är det första som möter mig när jag går in i tingsrättssalen.
Både de rånåtalade tonårskillarna och deras kompisar på åhörarplats skrattar.
Vi är i Malmö tingsrätts säkerhetssal och sex tonårskillar, mellan 15 och 18 år, står inför rätta för att ha slagit och sparkat en 33-årig man och tagit hans Iphone. Rånoffret får först ge sin version och börjar berätta om hur han kände sig ”otroligt hotad” när killarna gav sig på honom på Södra Förstadsgatan natten mot den 15 maj.
Än i dag har han ont i käken och har svårt att äta. Han har sömnsvårigheter och kan inte fokusera på jobbet. ”Det här är något man tänker på i princip hela tiden”, säger han.
Skratten tar vid igen när killarna ska höras. Som när åklagare Annika Lindahl frågar en av dem vad de skulle göra med mobilen som de hade stulit.
– Slänga den.
– Så ni går på honom, slår och sparkar honom, och tar hans mobil för att slänga den?
– Ja, svarar han och hans vänner som sitter bredvid mig skrattar.
Eller när hans medåtalade kompis förklarar att hade bara 33-åringen gett ifrån sig sin Iphone direkt skulle de aldrig ha hoppat på honom. Själv beskriver han att han puttade mannen mot ett glasfönster och gav honom två ”boxar i bröstet”.
– Den telefonen var värd 6 000 kronor. Och de boxarna var värda 35 000, säger han och syftar på mannens skadeståndsanspråk.
Återigen roas kompisarna.
– Så det var okej att ta mobilen? frågar åklagaren.
– I den situationen, ja. Hade sex kommit emot mig hade jag gett dem telefonen.
Men något svar på åklagarens fråga om varför de skulle ha rätt att ta mannens telefon har han inte.
– Varför gjorde ni det?
– Vet inte, vi behövde inte pengar eller något.
En annan av de rånmisstänkta, som nekar till att han hade något med rånet att göra, ger sin förklaring till varför han sparkade mannen:
– Ville bara sparka. Hade lust.
Två som inte är lika roade i salen är en av de åtalades föräldrar. I en paus går pappan fram till 33-åringen, presenterar sig och ber om ursäkt å sonens vägnar. Rånoffret säger till Sydsvenskan att det känns bra att någon tar det steget.
Jag frågar pappan varför han sa förlåt.
– Det är det enda vi kan göra.
– Det här är det värsta som kan hända när man går på gatan på kvällen.
Han säger att han bryr sig om sin son och att det finns tydliga regler i hemmet. Sonen måste vara hemma klockan tio på kvällen.
– Det är det här jävla gänget som han umgås med. Efter att han började umgås med dem började det bli problem.
Han syftar bland annat på de andra rånmisstänkta. Familjen har försökt att flytta från Herrgården.
– Men det är ingen fastighetsägare som tar emot oss. Det står ”Rosengårdare” skrivet i pannan på oss.
Pappan säger att han och frun inte kan acceptera vad sonen gjort. Pojken är ställd inför ett ultimatum.
– Han ska snart fylla 18 år. Han får välja mellan kompisarna och sin familj. Det leder rakt in i fängelse om han väljer gänget.
Under gårdagens rånrättegång yrkade åklagaren på fängelse för de två tonårskillarna som är 18 år. För resterande fyra yrkades på ungdomsvård. Samtliga är numera släppta ur häktet. Rättegången fortsätter i nästa vecka mot tre av de åtalade. Då handlar det inte om rånet, utan om misshandel på badhuset Aq-va-kul, våld mot tjänsteman och stöld.