– Chauffören får inte jobba hos oss mer. Och det handlar inte bara om fallet
med kvinnan i burka utan en räcka av händelser, säger Arrivas
kommunikationsdirektör Jan Wildau.
Vilka händelserna är vill Jan Wildau inte säga. Skälet är att företagets
policy är att inte diskutera anställda offentligt. Undantaget är händelser
som blivit allmänt kända.
Bussbolaget Arriva behöver inte avskeda mannen eftersom han inte varit fast
anställd utan timanställd sedan ett drygt fyra år. Beslutet bygger helt på
vad mannen själv har berättat.
– Det är inte Arrivas uppgift att selektera våra resenärer efter deras
klädsel. Den regeln, som alla våra anställda väl känner till, har chauffören
brutit emot. Har man hans inställning till våra passagerare passar man inte
på jobbet. Och jag tror inte att man trivs som busschaufför heller, säger
Jan Wildau.
Chauffören har sagt till bolaget att han inser att han gjort fel men att
saken fått för stora proportioner. Att han försökte stoppa kvinnan beror på
att tyckte det var obehagligt med en, som han sagt, maskerad passagerare.
Arriva har inte talat med den drabbade kvinnan eftersom man inte lyckats få
tag på henne.
Kvinnan har gjort en anmälan till DO. Enligt lagen om förbud mot
diskriminering, den lag som DO-anmälningar prövas mot, är det arbetsgivarens
ansvar om en arbetstagare gör sig skyldig till etnisk diskriminering. Det är
alltså Arriva och inte chauffören som riskerar att dömas. Jan Wildau tänker
inte neka till att kvinnan blivit diskriminerad:
– Nej, det är ju det hon blivit i ordets verkliga betydelse.
Kvinnan har även gjort en polisanmälan mot busschauffören för olaga
diskriminering.
– Jag vill göra vad som krävs för att få rättvisa, säger kvinnan.
Det var den 24 april som hon steg på en buss 35 i Örtagården för att åka
till Malmö Central. Enligt kvinnan blev hon tillsagd att gå av eftersom hon
var klädd i burka. Chauffören motiverade det med att alla resenärer måste
kunna identifiera sig. Han hotade även med att polisanmäla kvinnan om hon
inte gick av.
Flera passagerare ställde sig på kvinnans sida. Två av dem är beredda att
ställa upp som vittnen.
– Det kändes mycket bra att alla på bussen stöttade mig. Både svenskar och
invandrare och det hade jag knappast förväntat mig. Men ändå har det som
hände tagit mig hårt. Jag vill inte åka buss ensam längre.