Sara: Jag önskar att personalen på mina barns förskola var mer observanta på hur stereotypa normer förstärks och barnens utrymme för upptäckande lekar begränsas. Vad kan jag göra? Rekommendationer på litteratur?
Elliot Edberg: Det du kan göra är att peppa personal och ledning på dina barns förskola att satsa på vidareutbildning inom normkritisk pedagogik. Antingen kan de beställa en utbildning av RFSL Ungdom eller be förskolan att köpa in böcker för att själv läsa in sig. Läs gärna igenom läroplanen för förskolan lpfö 98 (den hittar du på skolverkets hemsida). Där hittar du säkert stöd om någon på förskolan skulle motsätta sig dina önskemål. Även skolverket rekommenderar ett normkritisk förhållningssätt i arbetet mot diskriminering och trakasserier i sin rapport Diskriminerad, trakasseras, kränkt? (2009)RFSL Ungdoms metodmaterial BRYT! går att ladda ner gratis på deras hemsida och det är också det metodmaterial som jag använder när jag utbildar i normkritisk pedagogik. Andra böcker som kan vara av intresse är Inormens öga (Brade et al 2008), Skola i normer (Martinsson och Reimers red. 2008), O/Lika Ett metodmaterial mot fördomar och diskriminering (Cecilia Törnqvist 2008)
Det enskilda barnets rätt: Frågan är aktuell maa samhällsdebatter kring jämlikhet och förtryck etc. Men, hur kan man göra barn till spelpjäser i denna debatt? Se artikeln om "hen", det är ju hemskt att barnet ska bekläda hennes politiska åsikter. Det handlar inte om dockor och bilar, det handlar om vuxenproblem. Eller?
Elliot Edberg: Jag är här för att diskutera normkritisk pedagogik och inte någon tidigare artikel. Men kanske kan det här ge dig något svar ändå? Skolans uppdrag är att ge barn lika möjligheter att utvecklas, lika möjligheter att småningom skapa sig ett gott liv - utbildning, jobb, boende etc. Jag tänker mig att det finns massor av normer i vårt samhälle som gör att barn växer upp och inte har lika möjligheter att välja när det blir vuxna. Några sådana normer handlar om kön. När vi jobbar med normkritisk pedagogik försöker vi titta på dessa normer och granska dem kritiskt.
rosa pantern: Tjena Elliot! Om man tänker på förebilder, tror du att det skulle göra skillnad med delade kill- och tjejgrupper på gympalektionerna? Säg att killarna får hoppa rep med en manlig lärare och tjejerna klättra med en kvinnlig lärare. Eller tror du att det är bättre med blandade grupper?
Elliot Edberg:
Det där med delade grupper är svårt. Jag tänker att det ofta förstärker föreställningar om kön istället för att kritisera dem. I förskolan och de tidigare skolåren tycker jag personligen att uppdelning efter kön är en sämre idé. Tyvärr är den här typen av uppdelningar fortfarande vanlig och förespråkas av många genuspedagoger.
Elliot Edberg:
Sara: Boken Normkritisk pedagogik - Makt, lärande och strategier för förändring (Janne Bromseth och Frida Darj red. 2010) är också ett tips för den som vill läsa lite mer.
Elliot Edberg: Jag vill börja med förtydliga att det är sydsvenskan som står för frågan "Hur undviker vi prinsess- och superhjälteroller?". Det är alltså inget jag har sagt att jag kan diskutera. Jag anser inte att vi ska undvika prinsess- och superhjälteroller och enligt mig handlar normkritisk pedagogik heller inte om detta. Så just den frågan har jag svårt att svara på. Normkritisk pedagogik handlar om att synligöra och ifrågasätta normer och därigenom förhoppningsvis kunna erbjuda barn fler roller att testa och välja mellan. Det handlar alltså inte om att undvika några roller!
Jan: Kan inte bara barn få bli som de blir? Varför hålla på och teoretisera?
Elliot Edberg:
För mig är det viktigt att reflektera kring hur barn "blir som de blir". Om vi tittar på statistik över människors levnadsvillkor och möjligheter kan vi se att alla inte har samma möjligheter i livet. Jag tror att detta bland annat handlar mycket om att vi redan som barn placeras i fack där vi förväntas vara på ett visst sätt. Detta i sig leder till val vi gör i livet och kan även begränsa oss i form av diskriminering och trakasserier när vi väljer att leva utanför normerna.
Jonas: De flesta av normerna i samhället är ju trots allt skitviktiga att barnen lär sig och följer så de inte blir små jobbiga ligister. Hur lär man barnen skilja på bra och dåliga normer?
Elliot Edberg:
Det där är klurigt. Självklart behöver vi normer för att kunna leva tillsammans. Men med ett normkritiskt förhållningssätt kan vi tillsammans titta på de normer vi har runt oss och fråga vilka vi behöver och vilka som egentligen begränsar oss. Detta kan se olika ut i olika sammanhang och enligt mig handlar det inte om att bestämma sig en gång för alla vilka normer som är bra och dåliga utan om att istället alltid vara kritisk.
SuziQ: Tips på hur man får omgivningen (familj och nära vänner) att respektera ens val i frågor som färg på barnens kläder eller att man tillåter sin 3 åriga son att gå klädd i tofs i håret och rosa klämmor, om han känner sig fin i det. Varför ska endast kvinnor/flickor kunna ha dessa "mjuka" attribut ?!
Elliot Edberg:
Ett tips är att läsa på själv om normkritisk pedagogik och därefter ta diskussionen. Det finns tips på litteratur här nedan. Det handlar om att kritisera de normer vi lever i och själva är med och skapar. Kanske kan du inspirera människorna runt dig att också börja vrida på och granska de normerna.
Marie: Jag undrar hur pedagogiken i allmänhet förändrats på förskolor sedan jag själv var dagisbarn för ca 25-30 år sedan? Hur mycket har hänt egentligen när det gäller t.ex värderingar och normer? Det finns ju mycket forskning, men hur är verkligheten?
Elliot Edberg:
Jag är poitivt överaskad över vilket genomslag normkritisk pedagogik har när jag är ute och utbildar i detta. Jag kan inte säga något generellt om pedagoger idag men de reaktioner jag fått har varit positiva och jag upplever de pedagoger jag möter när jag utbildar samt de jag jobbar med ute i verksamheten som nyfikna och öppna för nya perspektiv.
Anna Westerdahl: Hur arbetar förskolorna idag för att komma ifrån de normer som finns på pojkar och flickor idag?
Elliot Edberg:
Det ser nog väldigt olika ut. I lpfö 98 står det: "Vuxnas sätt att bemöta ?ickor och pojkar liksom de krav ochförväntningar som ställs på dem bidrar till att forma ?ickors och pojkarsuppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan skall mot-verka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skalli förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor ochintressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller."Jag tror inte att alla förskolor arbetar efter det här, vilket de verkligen borde eftersom de står i läroplanen! Jag tror att genuspedagogiken idag också kan se väldigt olika ut. En del förespråkar kompensatorisk genuspedagogik där en delar upp pojkar och flickor och låter dem öva på det som deras könsroll traditionellt inte får utrymme att utveckla. PÅ senaste tiden har dock komplicerande genuspedagogik slagit igenom mer så som jag upfattar det. Där handlar det istället om att låta varje barn få fler möjligheter. Normkiritisk pedagogik är det jag förespråkar eftersom vi där arbetar med att titta på flera maktstrukturer inte bara på genus.
Nina: Jag läser till förskolelärare och blir mörkrädd då pedagogerna ofta inte vill prova på nya saker pga tidsbrist och att det är svårt. Hur går man tillväga? Vissa saker är ju enbart för barnens bästa och för att de ska få olika sätt att se på saker och ting.
Elliot Edberg:
Skolan idag är en väldigt stressig plats att arbeta på. Ofta är det inte pedagogernas ointresse utan tidsbrist eller krav uppifrån som gör att nya saker inte tas emot med öppna armar. Jag tänker att det där är en fråga om hur skolan ser ut och är organiserad snarare än en fråga om pedagoger som är allmänt ointresserade.
Petra: Jag har märkt att de flesta i min omgivning med döttrar i samma ålder som vår (2,5 år) har kläder, böcker och filmer med prinsessor av olika slag. Vi har mer eller mindre omedvetet undvikit detta. Kan detta påverka och i så fall hur?
Elliot Edberg:
Jag tänker att det inte handlar om att undvika eller förbjuda några roller. Det handlar om att låta alla roller vara okej. En bra bok är den här: http://www.olika.nu/index.php?option=com_content&task=view&id=121&Itemid=91
Nisse: På förra avdelningen min dotter gick på arbetades det med roller och genus, men på den nya är det borta. Nu gäller rosa för tjejer och spider-man för killar (på namnbrickor och handdukar). Personalen på nya (samma förskola) säger att så har vi valt att arbeta här. Varje avdelning bestämmer. Hjälp?
Elliot Edberg:
Se citatet från lpfö 98 nedan. Det är pedagogernas skyldighet att arbeta efter läroplanen. Gör dem medvetna om att du känner till läroplanen och peppa dem sedan att försöka göra förändringar. Kanske hittar du några boktips här i chatten att tipsa dem om.
Könsneutralt är läskigt: När jag var liten var jag "ofrivillig" pojkflicka, och det var sååå jobbigt. Jag värnar om min kvinnlighet och tycker man ska vara stolt över det man är; man eller kvinna. Att könsneutralisera tror jag är farligt för självkänslan.Att leka "över traditionsgränserna" är en sak,att "av-köna" kränkande.
Elliot Edberg:
Vad härligt att du är stolt över att vara kvinna! Jag tänker att alla normer som är påtvingade är läskigt. Könande är läskigt. Om avkönande blir en norm eller ett tvång är det lika läskigt. Men jag tror inte att det är detta någon är ute efter när de pratar om att uppfostra ett barn könsneutralt. Jag tror att den här diskussionen också är svår för oss att ta eftersom jag utgår ifrån att det inte finns bara två kön som är statiska till sin natur. Jag tänker att det finns tusen olika sätt att göra kön och att det också finns möjlighet att vara något annat än kvinna och man. För mig handlar det om att barn ska få möjlighet att prova flera roller och få vara skiftande. Jag tror att det går att som människor hitta trygghet och en stabil grund även utan en fast könsmall att följa.