MALMÖ.
– Och ibland en liten sillabit!
Väckarklockan ringer 05.00 i lägenheten högst upp i en fastighet på Gamla
Väster i Malmö. Då väntar en rejäl frukost – en förutsättning för att Carina
Stankovich ska orka cykla de 1,6 milen till S:t Lars
sjukhus i Lund.
Hon kliver i understället, går ut på balkongen och konstaterar att det är milt
väder. Ylletröjan får stanna i garderoben i dag.
Carina Stankovich började cykelpendla i april förra året då hon hörde att
bensinpriset kunde komma att stiga uppåt 20 kronor.
Hon verkar leva efter devisen att det inte finns något dåligt väder, bara
dåliga kläder. Inte ens ett snöoväder har fått henne att låta cykeln vila.
– Det är jätteviktigt att klä sig rätt. Det tog ett tag att lära sig, säger
hon och tar på sig ett par vindtäta byxor, en svart matchande jacka och ett
par vattentäta gympaskor. Och så cykelhjälm förstås.
I ryggsäcken finns ett ombyte nerpackat. För säkerhets skull i plastpåsar om
regnet skulle överraska.
När Carina Stankovich kliver ut genom porten klockan 06 möts hon av ett
sömnigt Malmö upplyst av gatlampor. Det är få bilar på vägarna när hon susar
iväg på sin blåa sjuväxlade cykel.
– Så här tidigt på morgonen behöver man inte bry sig så mycket om trafikregler.
Men hon behöver inte cykla många minuter innan hon kan rulla in på cykelvägen
som leder ända fram till sjukhuset.
– Att det finns en bra cykelväg har varit avgörande för mig. Jag hade aldrig
utsatt mig för riskerna det innebär att cykla på en landsväg.
Samma cykelväg, fram och tillbaka, dag efter dag. Tråkigt? Nej, meditativt,
enligt Carina.
– Det är spännande att följa årstiderna. Och om man vill finns det mycket att
roa sig med längs vägen.
Som att spana in rovfåglar på åkern eller tävla med sin egen skugga.
Det är tvågradigt i luften och blåser nio meter i sekunden den här morgonen.
Åt rätt håll.
Carina Stankovich håller en snitthastighet på 20 kilometer i timmen. Hon
parkerar cykeln utanför S:t Lars sjukhus i Lund 06.45.
– Det tog lika lång tid för mig från dörr till dörr när jag pendlade med bil.
Då var jag tvungen att först cykla till Slottsstaden där jag hade parkering.
Innan arbetet som skötare i ett resursteam startar tar hon en ”kattatvätt” och
byter till torra kläder.
Hon berättar att hon bara ser fördelar med att cykelpendla.
Genom att ta cykeln istället för bilen till jobbet besparar hon naturen ett
utsläpp på runt 1,5 ton koldioxid om året.
Och förutom de dryga 2 000 kronor som hon kan lägga undan varje månad genom
att inte ha bil så håller hon sig i form.
– Jag känner mig stark och frisk när jag cyklar. Efter ett tag har man fått
upp ett behov så att kroppen längtar efter motionen.