Dement kvinna utvisas ensam

Malmö.
Hon vaggar det dockliknande föremålet om och om igen och gör en beskyddande gest över ”barnets” ansikte. Samtidigt gör hon obscena gester och skriker vulgära okvädningsord. 57-åriga Gasmeya Jabber Miteb har frontallobsdemens. Inom kort ska hon utvisas till Irak.

SEGEVÅNG. Hon kom hit för tre år sedan, till Malmö, där både sonen och en av döttrarna bor, en annan dotter är gift i Egypten. Kvar i Bagdad fanns då maken och ytterligare en dotter.

– Vi var jätteglada när hon kom, min syster och jag. Hon lagade mat till oss och det var nästan som hemma, berättar sonen Ali Omer Khalef.

Det är hos honom och hans fru Aaya som hans mamma bor nu i väntan på utvisningen.

Hon sover på en madrass i vardagsrummet i den lilla tvåan. Saxarna har de gömt, mamman försöker annars klippa av sig det långa, vackra håret. Hon kan inte lämnas ensam. Ett kort ögonblick när hon var ensam slog hon sönder balkongdörren och skrek så mycket och högt att grannarna larmade polis.

Tidigare, innan utvisningsdomen vunnit laga kraft, kunde hemtjänsten besöka henne men de fick inte låsa om henne. I stället får Ali och hans fru turas om att vara hemma trots att de jobbar som personliga assistenter båda två.

Allt var bra i början men Gasmeya Jabber Miteb led av svår huvudvärk. Värken visade sig vara en hjärntumör som opererades bort. En syster till henne drabbades av samma sjukdom för några år sedan och avled.

– De sa att mamma kunde bli blind men inte att hon kunde bli dement, säger sonen.

Hon känner inte igen sina barn, talar osammanhängande och vet inte var hon är. Hon kan inte ta hand om sin egen hygien utan måste ha blöjor och inte heller kan hon själv komma ihåg den medicin hon måste ta för att inte få epileptiska anfall eller bli aggressiv.

Ali Omer Khalefs skräck är att mamman skickas till ett Bagdad där det inte finns några släktingar som kan ta hand om henne. Hans pappa och yngsta syster kidnappades strax efter det att mamman kommit till Sverige. Han har frågat avlägsna släktingar om de mot betalning kan ta hand om mamman men ingen ville eller kunde, det vardagliga livet i Bagdad är tillräckligt tufft ändå.

– Ålderdomshem finns inte i svensk bemärkelse eftersom familjen tar hand om sina sjuka och gamla, säger han.

För ensamma kvinnor är det extra utsatt, säger Ali Omer Khalef.

– Jag lovar, det är en katastrof för henne. Hon kan utnyttjas sexuellt, användas som självmordsbombare eller så lämnas hon på gatan, säger han.

Säkerhetsläget i Bagdad

UNHCR uppgav i april 2009 vidare att änkor, frånskilda kvinnor och kvinnliga internflyktingar har det särskilt svårt. En ensam kvinna med barn har svårare än de flesta att försörja sig, men en del har arbete eller klarar sig med hjälp av släktingar ochvänner, eller välgörenhet eller genom att barnen arbetar. En del av dessa kvinnor (och barn) tvingas prostituera sig, blir offer för trafficking och väpnade grupper.

Källa: UNHCR april 2009

Frontallobsdemens

Debuterar smygande och framskrider långsamt med förändringar av personlighet och beteende.

Tidig förlust av sjukdomskänsla och bristande förmåga till insikt.

Tidig omdömeslöshet.

Tidigt hämningsbortfall: aggressivitet, rastlöshet, omotiverad skämtsamhet.

Hallucinationer.

Känslomässig avtrubbning och bristande engagemang.

Ångest, depression

Känslomässig labilitet.

Egenartade idéer.

Tilltagande förlust av spontant tal.

Stereotypa fraser.

Källa: Demensförbundet

Författare: Bibi Häggström
Publicerad 17 oktober 2010 06.32
Uppdaterad 17 oktober 2010 06.32

Malmö
Bloggar
Läsarpulsen