MALMÖ-LANDSKRONA. Oljudet på Södergatan i Malmö får tinningarna att
bulta. Det har hållit på i två timmar nu. Tänk en fotbollsläktare, ståplats,
där motståndarlaget just fått en feldömd straff. Tutor, visselpipor,
talkörer.
– Jävla sopa! Jävla sopa!
Mitt i allt står Erik Almqvist med en mikrofon. Det är han som är sopan,
enligt demonstranterna. Almqvist är höjdare inom Sverigedemokraterna. Han är
ordförande för ungdomsförbundet SDU, medlem i partistyrelsen och
kommunfullmäktigeledamot i Lund.
Två meter ifrån honom pressar folkmassan framåt. Den hålls tillbaka av en
kedja poliser. Det regnar mynt, plastflaskor och rutten frukt. Luften är tät
av dofter: ruttet ägg, svett, polishästbajs.
Erik Almqvist ser lugn ut, där han blickar ut över alla fuckfingrar riktade
mot honom. En hopknycklad pappmugg från Pressbyrån träffar honom utan att
han tycks reagera. En ung tjej spottar mot honom. Lite saliv träffar hans
korta, svarta rock.
Det blir ofta så här när han ska tala offentligt. I Landskrona, två timmar
tidigare, till exempel. Där lyckades polisen övertala motdemonstranterna att
vara tysta. Men de var bara ett tjugotal - här i Malmö handlar det nog om
det tiodubbla.
På andra sidan poliskedjan står Ann-Sofie Jakobsson och busvisslar. Hon är
vänsterpartist, sitter i tekniska nämnden i Malmö. Några timmar tidigare
fick hon ett sms med en anonym avsändare, säger hon. Texten berättade att sd
skulle ha möte och att det var läge att protestera.
– De har rätt att hålla sitt möte, och vi har rätt att säga vad vi tycker,
säger hon och visslar på nytt.
Att folkmassan hindrar sd från att höras? Det rycker Ann-Sofie Jakobsson på
axlarna åt.
– Så kan det bli. Folk blir arga av sd, de ljuger.
Är det okej att kasta pappmuggar och frukt på sd:arna?
Ann-Sofie Jakobsson funderar en kort stund.
– Ingen kommentar, säger hon sedan, men tillägger:
– Jag varken fördömer eller... Nej, så här: jag fördömer det inte. Det är vad
jag har att säga om det.
Intill står Babak Rahimi och skramlar med en nyckelknippa. Han var tidigare
chefredaktör för Malmötidskriften Mana. Idag är han inte på plats som
journalist utan som aktivist, säger han.
Varför tycker du att man ska dränka dem i ljud istället för att bemöta
deras argument?
– Man ska bemöta deras argument. Men i andra sammanhang. De är kräk som
ljuger. Man kan inte diskutera med dem, säger Rahimi.
Vem vinner på de ljudliga motdemonstrationerna?
Sd, tror nästan alla som passerar förbi. De har demonstrationstillstånd, till
skillnad från motdemonstranterna. Erik Almqvist tar varje chans att med lugn
röst tala om demokrati och grundlagsskyddade rättigheter i mikrofonen (även
om det inte hörs så bra).
Torbjörn Tegnhammar, MUF-ordförande i Malmö, betraktar demonstrationen med
korslagda armar.
– Jag blir också arg på sd. De kör med lögnaktig argumentation när de skyller
alla samhällsproblem på invandring. Men det här övertygar ingen, säger
Tegnhammar.
I Landskrona, på Rådhustorget några timmar tidigare, var ett gäng
socialdemokrater inne på samma spår.
– Visslandet stöter bort folk. De är debatt på samma nivå som sd: vi vet bäst
och behöver inte lyssna på någon annan, säger Måns Back Nilsson (s), som
sitter i kulturnämnden.
Vänsterpartisten Ann-Sofie Jakobsson anser att frågan om vem som vinner på
protesterna är ointressant.
– Det är inte populism, det här. Det är arga Malmöbor. En arg folkmassa sätter
sig inte ner och lägger upp en strategi.
Till slut – efter drygt två timmar – håller Erik Almqvist ett kort tal i
Malmö, med högtalarvolymen uppvriden till max. Kanske går det att höra vad
han säger på en liten del av Skomakaregatan, mellan Mando och Pressbyrån.
Något om SDU:s pågående kampanj mot "svenskfientlighet". Om att det är fel med
skolor som stoppar "Den blomstertid nu kommer" vid skolavslutningarna.
Talet blir kort, en kvart kanske. Eskorterade av polisen kör sd:s bruna
Chevrolet-van iväg mot Stortorget. Kvar står demonstranterna. "Kom inte
tillbaka!" ropar de efter sd-bilen.
Flera av dem ler mot varandra. Segerrusigt.