– De tysta brottslingarna är de farligaste, de tänker på lång sikt, säger
ekobrottsåklagare Mats Mattsson.
Beväpnade och farliga gäng är inget nytt. Mats Mattsson pekar på sin rapport
om kriminella mc-gäng, skriven redan år 2000. Där listas beslag av vapen och
sprängämnen under ett par år bara hos mc-gängen i Skåne: mer än 80 kilo
dynamit, truppminor och över två kilo sprängdeg. Hundratals automatvapen.
– De hade kunnat spränga stadshuset i Stockholm i luften, säger Mats
Mattsson.
Flera poliser och åklagare drabbades av bombdåd runt om i Skåne. I dag är de
kriminella nätverken, inklusive de mc-kriminella, fler än någonsin, visar
bland annat flera underrättelserapporter från polisen.
– Men det primära för gängen är inte och har aldrig varit att använda våld
och provocera rättsstaten, säger Mats Mattsson bestämt.
I stället är våldet mot enskilda privatpersoner eller rivaler typiskt i ett
uppbyggnadsskede. Man skapar ett våldskapital som ger lydnad hos anhängare
och skräck hos den som får hembesök. De äldre gängen gick igenom skedet för
tio år sedan.
I dag kontrollerar gängmedlemmar narkotikahandel, oftast via ombud så att de
själva aldrig rör sändningarna. En större kokainhärva från april i år i
Malmö styrdes i själva verket av en Bandidosman, enligt tullkriminalen.
Medlemmar säljer även vapen, ”beskydd” i meningen utpressning, och bedriver
indrivning.
Och under 2000-talet har gängen stigit in på allvar i ekobrottsligheten som
garanter för att bluffuppläggen genomförs, att alla inblandade uppfyller
sina åtaganden även om inga papper skrivs. Här vill ingen ha våld och bråk.
Tystnad och följsamhet betalar sig bättre än att få polisinblandning.
– Vi skulle ha slagit hårdare från början. Nu har vi den utvecklade maffia
vi fruktade. Nu har de en stabil återväxt, hantlangare som jobbar för dem,
säger Mats Mattsson.
Hantlangarna är problemet – samtidigt som det önskas lugn och ro och minimal
polisuppmärksamhet behöver gängen våldsmän utan spärrar, för att kunna
klippa till mot den eller de som inte tar gängets grundhot på allvar.
Den analysen delas av flera gängpoliser Sydsvenskan talat med. Och det är
när hantlangarna spårar ur, inte följer gängets linje, som det de ”farliga”
målen – poliser, åklagare, medierepresentanter – attackeras
– De är klantskallar, förklarar en polisspanare krasst den senaste tidens
våldshändelser.
Hurså?
– De tänker sig inte för. Den här typen av händelser kan vi ganska snabbt
samla oss mot. Och då har de oss efter sig på allvar.
Exakt det hände för några år sedan när grupperna Naserligan och Original
Gangsters i Göteborg låg i regelrätt krig på gatorna. En massiv kraftsamling
från polisen, lik det som sker nu där flera län skickar förstärkningar till
Göteborg, ledde till att de båda gängen pressades så hårt att de slöt fred.
Redan 2005 väcktes tanken på ett nationellt underrättelscentrum mot
organiserad brottslighet. Och nationella polisgrupper att sätta in i områden
som utsätts för gängkrig. Justitieministerns stormöte ser ut att ha tagit
första stegen på den vägen.