En ung man med skägg stannar till vid kryddståndet, fäller ner stödet på sin cykel och börjar rota runt bland kryddbuntarna. Han grabbar vant ett knippe mynta, sen fastnar blicken vid klövern.
– Vad är det där?
– Klöver, svarar försäljaren och bjuder honom att smaka.
Kryddorna är så högt travade att Faraj Esmaillov nästan försvinner bakom ståndet. Den 55-årige kryddförsäljaren kom till Sverige som 30-åring. Den första tiden bodde han i Eslöv.
– Det gick inte att få tag på de färska kryddor som vi var vana vid. Vi fick åka till Växjö där det fanns en turkisk butik som sålde persilja per kilo.
Efter några år i Mellanskåne flyttade han till Malmö. Det tog inte lång tid innan han upptäckte grönsakshandeln på Möllevångstorget, men efter att ha kryssat runt mellan torgets alla stånd konstaterade han att det var tämligen kryddlöst även där.
– Ingen sålde färska kryddor, men alla sökte. Jag var arbetslös och såg en möjlighet att starta eget. Under min uppväxt brukade jag jobba hos min far. Han var lantbrukare och sålde vattenmeloner och vindruvor.
Faraj Esmaillov fick nys om en kompis rackliga växthus utanför stan. Efter att ha lagat trasiga fönster och städat ur började han odla i mindre skala. Kryddorna tog han med in till Möllan och sålde.
– Från början visste inte svenskarna vad de skulle använda kryddorna till. De var vana vid kruspersilja och inte min bladpersilja. Nu handlar de mer än invandrarna!
För tio år sedan bytte han växthuset mot en gård i Arrie, en mil söder om Malmö, där han odlar mängder med persilja, koriander, dragon, basilika, kinesisk gräslök och mynta.
– Jag har lärt mig genom att prova. Det har tagit tid att bygga upp den här erfarenheten. Och det man lärt sig förra året kanske inte fungerar nästa eftersom klimatet varierar från år till år.
Kryddorna skördas dagen innan de säljs. Arbetsdagarna, som börjar redan klockan 05, tar ibland inte slut förrän efter arton timmar. Vad är det då som gör det värt allt slit?
– Det är kul att se det växa. Och torget är en rolig plats där man kan stå och halvskoja med folk. Jag tänker inte gå i pension när jag är 65 år. Jag kommer att jobba så länge jag är frisk.