Hur började du engagera dig?
– Jag kommer från Vellinge kommun. Min familj är väldigt högerinriktad.
Välbärgade, även om jag inte är någon rikemansunge. En dag när jag var
fjorton år var jag inne på en hemsida. Där ser jag en video på några
nazister, fyra fem stycken, som går på en färgad kvinna och hennes sexåriga
son. Misshandlar henne brutalt. När jag såg det blev jag arg. Den filmen
väckte mitt huvud.
– Sedan kom jag in på Afa:s hemsida, läste från början till slut vad de stod
för. Afa står för att utrota fascismen i alla dess former. Det är exakt det
jag står för.
– Så blev kompisar intresserade och undrade varför vi inte skapade en egen
grupp lokalt. För de flesta av oss bor lite utanför Malmö: Trelleborg,
Vellinge, Skanör-Falsterbo.
– Alla är inte blåa i Vellinge. Vissa har andra åsikter. Vi är 23 stycken. Det
växer hela tiden. Vi kallar oss för Afa Vellinge. Även om vi inte är med i
det globala Afa-nätverket.
Vad har ni gjort i Afa Vellinge?
– Vi har haft lite smått. Små skitungar som gått runt på skolorna och heilat
och tyckt att det var skitroligt.
– Då har vi åkt ut till skolorna och pratat med dem. Förklarat att om de
fortsätter får det konsekvenser.
– Efter det har de slutat, vilket jag tycker är bra.
Vilka aktioner har du varit med på det senaste året?
– European Social Forum. Den 30 november i Lund. Lite grejer i Helsingborg.
Protesterna vid Baltiska hallen under Davis Cup.
Berätta om 30 november!
– Vi skulle få bort nazisterna från stan, det var enda syftet. De var sextio
stycken, vi var typ trehundra.
– Direkt när vi kom till Centralen i Lund var där en massa polisbilar. Vi gick
ut, maskerade oss direkt och ställde oss i ledet.
– Vi kom fram till Domkyrkan. Vissa av oss började dra i byggstängsel för att
bygga barrikader på gatorna. Vi gick vidare, runt Clemenstorget. Hela tiden
följde en polisbil efter oss. Så skrek någon att nazisterna var rakt ner på
en gata. Då springer alla dit.
– Det enda jag tänkte på var att springa ifatt dem. Och får jag tag i den
jäveln kommer jag att banka tills han inte står längre. Det var så jag
tänkte, jag tror att många tänker så fortfarande. Det ser man på
demonstrationer, vissa är så fyllda av ilska. De vill bara fram och
förstöra. Det kvittar om det är poliser eller nazister.
– Precis när vi kommer runt hörnet kommer tio polishästar som springer rakt på
oss.
– Vi sprang tillbaka, försökte rycka i dörrar för att komma undan.
Varför vill du bemöta nazisterna med våld?
– Nazisterna kan man inte argumentera med. Deras syn på mänskligheten är så
fruktansvärd. Jag har varit med ett flertal gånger och konfronterat
nazister. De säger alltid: ”jag är inte nazist! Jag följde bara med en
kompis för att kolla!” Sedan blir det ofta bråk.
– Det har hänt en gång att jag har varit i rättegång och dömts för misshandel.
Jag har fått mitt straff. Det blev kanske en liten väckarklocka.
– Aldrig mer våld i demonstrationer. Risken är så stor att du blir tagen. Då
kan du fördärva ditt liv.
Du har flera gånger varit med när personer ur svarta blocket har gett sig
på poliser, kastat gatsten och krossat rutor. Hur ser du på det?
– Jag tycker inte att det är bra. Speciellt inte när de går på polisen. Det
finns alltid en grupp som ska förstöra. De som förstörde rutorna på
Wallenbergsbanken vid Reclaim ... vad hjälper det? Visst har banken råd att
köpa nya rutor. Men ändå: vad ska det vara bra för? När jag var lite yngre
tyckte jag kanske att det var bra. Förstör så vi syns! Nu tycker jag bara
att det är onödigt.