En rysare in i det sista

Malmö.
En nagelbitare. Så såg valnatten ut för fullmäktigepartierna. Det hängde på ett mandat. Trots att S backade verkar Ilmar Reepalu kunna fortsätta berätta Malmös historia.

”Jag stannar så länge det är kul” sa socialkommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh i början av S-valvakan. Det dröjde inte länge förrän många slutade tycka det var kul. Lagom till middagen presenterades vallokalundersökningen för riksdagsvalet. Efter kaffet trillade kommunalvalssiffrorna in.

Det blev ingen stor succé för Malmös rödgröna. Men efter midnatt tydde resultatet på att det rödgröna blocket får egen majoritet. Det verkade inte som att Sverigedemokraterna får en vågmästarposition.

Ilmar Reepalus inställning är att fortsätta styra med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Hans inställning är också att SD i vilket fall som helst inte ska få något inflytande. Han hänvisar till att blockpartierna har sagt att de inte vill samarbeta med SD. Han påminner om att S har styrt Malmö i minoritet tidigare om det skulle bli nödvändigt. Och han säger att det är betydligt lättare att ha ett minoritetsstyre i en kommun än i riket med tanke på att det är många sakfrågor i kommunpolitiken.

Storyn vinner valet, sägs det. Tanken om den vinnande berättelsen lanseras i boken Väljarna, partierna och medierna av Sundsvallsforskarna Lars Nord och Jesper Strömbäck. Forskarna menar att sakfrågor och ideologier har fått mindre betydelse eftersom partierna bildat allianser, och allianserna har närmat sig den politiska mittfåran. Istället väljer man det parti, eller kanske snarare den politiker, som beskriver samhället och samhällsproblemen på ett övertygande vis. Den som talar så att man känner igen sig.

Ilmar Reepalu har en stark berättelse. Den handlar om hur Malmö - med Socialdemokraterna vid makten - på kort tid förvandlades från nerdekad industristad till högskolesäte med blandat näringsliv och bro till Köpenhamn. Nu har Ilmar Reepalu ännu en gång vunnit Malmöbornas förtroende. Men partiet backar för fjärde valet i rad.

Moderatledaren Anja Sonesson har gjort en mandatperiod som oppositionsråd. Hon har försökt föra in nya dimensioner i Malmös framgångssaga. Hon har påmint om att de borgerliga har stöttat de strategiska besluten. Och hon har strävat efter att etablera en berättelse om Reepalus misslyckanden: om Malmös svaga skolresultat och segregationen. Moderaterna ökar i valet, men den borgerliga alliansen får inte sammantaget tillräckligt stöd för att kunna välta det rödgröna blocket.

Malmös miljöpartister har aldrig försökt bli gillade av alla. I sitt valmanifest för Malmö skriver MP exempelvis: ”Vi måste våga göra det svårt för dem som envisas med att köra bil i centrum”. MP går framåt. Men framgången kompenserar inte för Socialdemokraternas och Vänsterpartiets tapp.

Sverigedemokraterna bygger sin berättelse om Malmö på otrygghet och rädsla. I sin budgetreservation beskriver SD Malmö som ”en av landets våldsammaste och mest otrygga kommuner”. Den skildringen passar partiets politik. Profilfrågorna är motstånd mot mångkultur och invandring. Och SD skyller otryggheten på invandringen och pekar ut islam som något särskilt hotfullt.

Fler artiklar om Valet i Malmö 2010

Författare: Elin Fjellman Jaderup
Publicerad 20 september 2010 08.18
Uppdaterad 20 september 2010 08.18

Malmö
Bloggar
Läsarpulsen