Vi börjar vår cykelrunda på Kirseberg. Några fläckar i korsningen
Lundavägen–Vattenverksgatan skvallrar om att cykelbanan här har varit
blåfärgad en gång i tiden.
– Det måste väl gå att anlägga färgad asfalt, eller hur? Att fortsätta måla
marken för att markera var cykelvägen går är slöseri med både tid och
pengar, säger Marcus Ljungqvist.
Några tramptag senare befinner vi oss i korsningen vid Entré. Sedan den
byggdes om har den blivit mycket bättre och smidigare att ta sig över,
påpekar Marcus Ljungqvist.
Han borde veta, eftersom han har korsat den otaliga gånger. För två år sedan
började han cykelpendla till Lund där han då doktorerade i ekologi.
– Det var billigare, miljövänligare och jag vann tid, om jag såg till hela min
dag. Genom cyklingen fick jag min träning per automatik, jag slapp dra till
gymmet när jag kom hem.
Medan kilometerna avverkades föddes många tankar och idéer kring cykling. Han
samlade allt på en blogg. Idag besöks sajten av cirka 2 000 personer varje
månad och såväl Malmö stad som Lunds kommun har börjat konsultera honom i en
rad olika cykelprojekt, bland annat supercykelvägen mellan Malmö och Lund.
– Jag känner mig som folkets företrädare. Genom bloggen får jag reda på vad
folk tycker är bra och dåligt och det försöker jag förmedla till
makthavarna. De måste börja inse att det finns mycket kunskap att hämta från
alla människor som cyklar.
I hörnan Storgatan–Fersens väg bromsar vi in. Vi har nått centrums sämsta
cykelövergång, enligt Marcus Ljungqvist.
– Försök att ta dig över här under rusningstrafik. När du har korsat det ena
körfältet fastnar du med all största sannolikhet i mitten. Du kommer inte
vidare för då har bilisterna från andra hållet grönt. Samma problem finns
borta vid Helenholm, där cykelbanan korsar Ystadvägen. På grund av
väjningsplikten gentemot bilisterna blir du stående ett bra tag.
Vad är lösningen?
– Vid Heleneholm vet jag inte, man borde ändra ändra lagen om väjningsplikt.
Men övergången Storgatan–Fersens väg hade de kunnat slopa eller gjort den
smidigare. Korsningen femtio meter bort, Erik Dahlbergsgatan–Fersens väg,
har trafikljus. Där är säkrare och smidigare att cykla över.
Marcus Ljungqvist tycker ändå att det går att hitta många guldkorn längs
Malmös 421 kilometer långa cykelvägar – trots svåra korsningar, smala
cykelbanor och otydliga markeringar.
– Vilka andra städer har så många pumpställen utplacerade vid de större
cykelstråken som Malmö, säger han och nickar i förbifarten mot pumpen som är
belägen där Pildammsvägen möter Sven Lindvallsgången.