NYDALA. Förra lördagen röt kriminalkommissarie Willy Persson till i
Sydsvenskan. Malmöbor – grip in när ni ser ett rån, var hans budskap.
Det gick tre dagar. Sedan skulle Jimmy Almgren gå till matbutiken.
Affären ligger på Nydalatorget, några minuters promenad hemifrån.
– Jag hann bara hit, säger Jimmy Almgren när Sydsvenskan träffar honom på
cykelbanan utanför Nydalaskolan.
Cirka tio meter från hans hemport. Där mötte han tre killar i
15–16-årsåldern.
– De frågar om jag har en femma. Jag tror bara det var för att jag skulle ta
upp plånboken.
– De ställer sig i en ring och en av dem drar upp en kniv. En säger att han
har en pistol. Men då skrattar jag bara och puttar bort honom. Jag är säker
på att han inte har någon pistol. Men eftersom en har kniv så tänker jag att
jag får passa mig lite, berättar Jimmy Almgren.
Han hade bara betalkort som han tänkte handla för på Nydalatorget.
Klockan var några minuter över åtta. Och som vanligt om tidiga kvällar är
det en hel del människor som går eller cyklar genom området.
Just där Jimmy Almgren rånades möts gångbanorna som förbinder Nydala med
Söderkulla och Nydala med Hermodsdal och Lindängen.
Flera personer såg rånet.
– Javisst. Det kom förbi en gubbe på cykel. Jag ropade ”Jag blir rånad här.
Hjälp mig.”
– Då var de precis på väg att lämna mig. En sa till sin kompis ”vi sticker
nu”.
– Men gubben bara tittade på mig och så cyklade han vidare.
Då återupptog killarna rånet.
– De påstår att jag ljuger och frågar igen om jag har pengar. En börjar
känna i bakfickan. Jag tar upp plånboken för att visa att jag inte har några
pengar.
Samtidigt som Jimmy Almgren har uppmärksamheten riktad mot killen som känner
igenom hans bakficka agerar en av de andra. En kille sticker ner handen i
Jimmy Almgrens framficka på jeansen. Tar hans telefon.
– Det var som om han hade gjort det förr. Det går på nolltid.
Sen sticker de tre rånarna. Mot den inhägnade Nydalaskolan.
– Jag springer efter, men de hann över staketet.
Fler än den medelålders cyklisten såg vad som hände, enligt Jimmy Almgren.
Han berättar om fyra eller fem personer. En passerade just intill, på samma
cykelväg.
Tre eller fyra gick på den korsande cykelvägen cirka tjugo meter bort.
Därifrån har man god överblick av brottsplatsen.
– Jag tror inte att någon kan ha missat när jag står och får en kniv mot
huvudet så här, säger Jimmy Almgren och visar med handen en bit ovanför
huvudet.
– Och jag ropade ju att jag blir rånad. Ganska högt också.
– Han som cyklade tittade mig i ögonen. Han sa ingenting, bara cyklade förbi.
Jimmy Almgren säger att han inte var särskilt rädd under rånet. Killarna var
visserligen tre, men unga och inte storväxta.
Han tror inte att det hade behövts mycket för att killarna inte skulle våga
fullfölja rånet.
– De hade absolut slutat om gubben hade stannat. De var ju på väg att lämna
mig när han kom. Det hade räckt att han hade stannat.
Eller att någon av de andra fyra stannat till eller ropat något, tror han.
– Jag är verkligen besviken på dem. De jag känner och jag själv skulle
aldrig göra så, att bara lämna det. Folk har inget civilkurage.