Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Fler kvinnor söker hjälp mot spelmissbruk

Fler kvinnor söker hjälp mot spelmissbruk

Fler kvinnor söker hjälp mot spelmissbruk

Malmö. Tolv kvinnor har hittills i år sökt hjälp hos Malmö kommun för sitt spelmissbruk i år. Bara tre gjorde det under hela 2010. Nya spel och marknadsföring lockar kvinnor. Anna i Malmö hamnade i spelmissbruk och tog sig ur det.Hon möter samma reaktion igen och igen. Inte du, det är otänkbart. Ofta tror andra att hon är anhörig till en spelberoende.

MALMÖ. De senaste åren har bara enstaka kvinnor dykt upp bland alla män som kontaktar kommunen för problem med spelande.

Därför är skillnaden markant när nio kvinnor hört av sig bara på fyra månader.

– Klart vi reagerar och säger att detta får vi ha koll på, säger gruppterapeuten Anne Nilsson.

Av de nio är sju kvinnor mellan 25 och 50 år. Två är i 60-årsåldern. En del har sökt hjälp av egen kraft, andra har fått inskrivet i brottsdomar att de måste underkasta sig vård.

Ökningen har fortsatt. Nu är siffran uppe i tolv.

Det har blivit lättare för kvinnor att spela. De behöver inte längre ge sig ut på manliga arenor, som exempelvis travbanor och krogar.

Nätspelen har inneburit förändring. Det är möjligt att spela utan att någon ser. Det är inget hinder att vara hemma med små barn. Och det går snabbt att tömma lönekontot, när man spelar på sitt visa-kort.

Slumpspelen, som är attraktiva för många kvinnor, spelautomater, bingo och skraplotter, finns alla på internet.

Men Öppenvårdshuset Gustav möter också kvinnor som gått på kasino och spelat bort stora summor.

Raserad ekonomi med hyresskulder och dyra sms-lån är vanliga konsekvenser av spelande. Gruppterapeuten Anne Nilsson möter kvinnor vars ekonomiska kaos påverkar sömn, vardag och jobb.

Den behandling kommunen erbjuder är enskilda samtal och kbt-terapi i grupp. En elva veckor lång behandlingskurs ger kunskaper och strategier för framtiden. Ett kort besök av en budgetrådgivare ingår.

Vad kan en spelare göra när suget kommer?

– Man får jobba med att hitta balansen. Att få tillräckligt mycket stimulans och samtidigt träna sig i att allt inte är roliga saker, kickar och solsken. Man måste stå ut med att vara i en grå vardag. Man får lära sig att uttrycka behov i sin familj, att lära sig kommunicera. Speltankarna är bara en impuls från hjärnans belöningssystem. När man spelat mycket lurar man hjärnan att tro att det är lika viktigt som livsuppehållande funktioner. Vi kan ta kontroll, men vi behöver strategier, säger Anne Nilsson.

Från början finansierades Öppenvårdshuset Gustav enbart av statliga Folkhälsoinstitutet. De senaste åren har Malmö stad successivt tagit ett allt större ekonomiskt ansvar.

I dag blandas män och kvinnor i behandlingsgrupperna. Det finns tankar på att eventuellt starta separata grupper för kvinnor i framtiden. Kvinnors skam- och skuldkänslor tenderar att ofta vara ännu större än dem som männen brottas med.

Hon är i 30-årsåldern, jobbar på kontor, är sambo och bor i bostadsrätt. De som känner henne vet att hon är noggrann, ordentlig.

När spelmissbruket eskalerade under åren var det viktigaste att ingen skulle få veta.

Först när hon nått botten och spelat bort familjens tillgångar fick sambon och föräldrarna veta.

Vänner och arbetskamrater har fortfarande inte en aning.

Nu går hon på möten på Spelberoendes förening i Malmö och betalar på sina skulder.

– Jag måste acceptera att jag aldrig mer kan spela. Jag får inte ens köpa en lott för en krona på tombola.

Som barn var hon intresserad av sällskapsspel och datorspel. Det hände att föräldrarna satsade på lotto och stryktips. Då Anna kom upp i tonåren köpte hon skraplotter och började själv lämna in stryktips. När hon blev gammal nog att komma in på Malmös klubbar fastnade hon vid Black Jack-borden.

– Jag kunde bli stående hela kvällen. Kompisarna fick dra mig ut på dansgolvet, berättar hon.

Hon upptäckte att det fanns teorier kring spelet, hon gillar tankenötter och lärde sig tekniken. Det gick bra många gånger i början, hon fick uppleva spänningen och kicken av att vinna.

De riktiga problemen kom med internetcasinona. Efter ett tag spelade hon för 2 000 kronor i månaden, Black Jack, Slots, poker och roulette. Hon förlorade ofta och unnade sig allt mindre.

– Man mister uppfattningen om tid och rum och hur mycket man spelar för. Valutan är i dollar eller euro, det blir bara siffror, säger Anna, som använde sitt kort kopplat till lönekontot.

För tre år sedan förvärrades situationen.

– Jag spelade så mycket att jag fick problem med att betala räkningarna.

Det var Anna som hade ansvaret för ekonomin i samboförhållandet. Hon började låna pengar och jobba övertid. Hon beskriver själv hur hon blev skicklig på lögner och bortförklaringar inför sina närmaste när det kom påminnelser och hon behövde lösa olika situationer.

När hon tog lån och krediter till höga räntor för att täcka förluster spelade hon bort pengarna istället. Hon sålde och pantsatte arvegods.

– Jag mådde fruktansvärt dåligt. Jag sov oroligt på nätterna och tänkte på hur jag skulle få fram pengar. Jag hade ångest varje dag för att någon skulle få reda på vad jag höll på med.

Anna spelade tidiga morgnar, sena kvällar och nätter. Hon kunde sitta vid datorn när sambon satt framför tv:n. Men mest spelade hon när han inte var hemma.

De sista ett och ett halvt åren kände hon sig maktlös.

– Jag hade förlorat kontrollen helt, säger hon.

Hon lånade pengar av sina föräldrar att ha som buffert för räkningar. Hela summan gick till spel. Varje gång hon spelade lovade hon sig själv att det var den sista.

Till slut fick hon självmordstankar, kunde inte sova och inte sköta sitt arbete.

– Jag hade spelat bort i princip allt som fanns. Jag hade gått över gränsen och blandat in familjens ekonomi. Stressen åt upp mig inifrån.

Sambon blev både chockad och förtvivlad när hon berättade för honom att hon spelat bort deras gemensamma tillgångar.

Redan dagen efter gick de tillsammans på sitt första besök hos Spelberoendes förening. Anna kände till att föreningen fanns, men hade inte orkat ta steget. Nu går både hon, sambon, hennes och hans föräldrar på möten (där de placeras i olika grupper).

– Det var tungt att berätta för dem. Vår relation kommer alltid ha en nagg i kanten, de kommer inte att lita helt på mig, säger Anna.

Nu har det gått ungefär ett år sedan kraschen.

Anna kämpar med att vara ärlig mot sig själv, att känna alla känslor som hon tidigare dövat med spel.

– Det är tufft. Jättetufft. Det är lätt att ge upp. Jag tar en dag i taget. Jag lovar mig själv varje morgon att idag ska jag inte spela.

När det någon enstaka gång dyker upp en kvinnlig spelmissbrukare på mötena i Spelberoendes förening söker de sig till varandra. Anna upplever att hon och andra kvinnor känner ännu mer skuld och skam över spelandet än männen.

Trots berättelsen förmedlar Anna styrka.

– Jag har blivit stark. Det har krävts tålamod och ödmjukhet. Det var jobbigt att konfrontera sina anhöriga. Jag känner deras oro.

Ungefär en årslön har Anna kvar att betala till sina föräldrar, som löste alla hennes lån. De har fått lära sig att de kan hjälpa henne en gång, men att de inte ska fortsätta om hon börjar spela igen.

Om sex, sju år är Anna skuldfri. Varje månad skickar hon kontoutdrag till föräldrarna, för att de ska ha kontroll på att hon inte spelar. Hon för över pengar till sambon för räkningar direkt varje gång lönen kommer och har inte längre något kort knutet till lönekontot.

Har det som hänt också fört något gott med sig?

– Relationen till min sambo har blivit bättre. Det känns jättebra att förhållandet överlevde. Även om det finns en viss otrygghet, så kommunicerar vi bättre än innan. Vi har kommit närmare varandra. Jag har också knutit nya vänskapsband bland spelberoende, upptäckt alla fantastiska människor på mötena. Det är skönt med folk som VET.

Spelberoendes förening arrangerar gemensamma aktiviteter som bowling och gocart förutom de ordinarie mötena. Det går alltid att utbyta telefonnummer.

Anna känner en rädsla för att relationer med de gamla vännerna skulle påverkas om hon berättade om sitt spelmissbruk. Att ingen på jobbet känner till det har varit skönt, det har varit en frizon. Numera är hon mer fokuserad och närvarande i sitt arbete.

Hon och sambon bor kvar i bostadsrätten. Den rörde hon aldrig, även om det var mycket nära.

I dag vårdar hon relationer bättre och kan mer glädjas åt det lilla. Hon blir inte längre irriterad när någon tar initiativ till aktiviteter som kostar pengar. Hon kan gå på bio, köpa en tröja. Ett litet personligt utrymme finns, för att hon inte ska falla dit igen för att det är för tufft. Det är möjligt att spara till en resa för att ha något att se fram emot.

Till den som just nu sitter fast i spel säger hon:

– Det finns hjälp att få, du är inte ensam. Livet kan bara bli bättre. Du kan inte vinna tillbaka dina förluster.

Av hänsyn till Anna och hennes närmaste har hon fått berätta sin historia anonymt. Hennes riktiga namn är något helt annat.

Annons:
Annons:
Fakta

Här finns hjälp i Malmö

Spelberoendes förening och Gamblers Anonymous, (GA) erbjuder gratis hjälp i Malmö.

Spelberoendes förening (firar idag tioårsjubileum med öppet hus från klockan 13.30 i Folkets hus, Olof Palmes plats) håller möten och enskilda samtal. Spelare och anhöriga blandas i mindre grupper som leds av resurspersoner. En gång i månaden är mötena separata.

Enbart spelare kommer till GA:s tolvstegsmöten (samma modell som används av AA, Anonyma alkoholister).

Mötestider och platser i Malmö hittas på organisationernas hemsidor: www.spelberoende.se och www.ga-sverige.se

Öppenvårdshuset Gustav hittar du via www.malmo.se/spelberoende. Varken behandling eller anhörigkurser som hålls där kostar pengar.

Det går också att vända sig till Nationella stödlinjen för spelar och anhöriga (finansieras av statens folkhälsoinstitut) med hemsideadressen: www.stodlinjen.se

Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu