Solen flödar, havet lockar. På Sundspromenaden har sommarsäsongen startat med joggare, rullskridskoåkare, picknickar och välfyllda uteserveringar. Hundra meter från vattnet, inne i bostadskvarteren, ligger familjen Tufvessons blåmålade stenhus. Husets entré vetter mot en av områdets så kallade aquapunkter – en konstnärligt utformad damm och sandplätt med en installation av stålrör. Här hörs bara måsskrik och enstaka småbarnsfamiljer. Havet skymtar mellan huskropparna, vinden svalkar.
Just detta var vad Lars och Jenny Tufvesson hoppades på när de lämnade lägenheten i Slottsstaden och köpte sitt första hus i en stadsdel som ännu inte fanns.
– Vi ville bo centralt, men ändå avskilt. Och nära havet, säger Jenny Tufvesson.
Lars cyklar på femton minuter till sin arbetsplats vid Konserthuset. Jenny tar bussen, eller cyklar på en halvtimme, till sitt jobb i Djupadal. Cyklarna ställer de i dagvattenrännan framför huset. Någon annan lämplig parkering finns inte. En komisk motsägelse i detta Malmös flaggskepp för ekologisk hållbarhet, konstaterar Lars Tufvesson.
– De byggde dagvattenrännor men glömde cykelparkeringar.
Mässkvarteren är brokiga. Husen ritades av en rad olika arkitekter och alla ansträngde sig för att få uppmärksamhet under mässan. Tufvessons hus i två våningar tillhör inte områdets allra ovanligaste, men det liknar inte en vanlig villa. De tyckte det var kul att köpa ”på ritning”.
– Spännande, säger Jenny Tufvesson.
– Ingen visste hur området skulle utvecklas, säger Lars Tufvesson.
Området fick en trög start. Hyreslägenheterna blev svåra att hyra ut, och mässan gick i konkurs. Det visade sig också att byggandet gått lite väl snabbt. Bristerna och missarna var många. Även familjen Tufvesson drabbades.
– Man fick diskutera med byggföretaget på ett sätt som man inte hade väntat sig, säger Lars Tufvesson.
Det slutade med att de fick ett avdrag på huspriset. Allt är fortfarande inte åtgärdat. I år när huset målas om ska de passa på att göra om fogarna, som varit dåliga från början.
– Eftersom huset har en stomme av lättklinkerbetong har det inte gjort så mycket att fogarna släppt igenom lite fukt, säger Lars Tufvesson.
Att Sundspromenaden blev en av stadens populäraste badplatser kom inte som någon överraskning.
– Det sade sig själv, säger Jenny Tufvesson.
– Det är positivt att folk vill hit. En nackdel är att det blir skräpigt.
Varken hon eller Lars badar särskilt ofta.
– Däremot promenerar vi mycket.
Det är ändå tydligt att bad är en viktig del av livet i området. Lars och Jenny Tufvesson vet att förmiddagar är bästa chansen att ta ett dopp i lugn och ro längs Sundspromenaden, för då är det skugga. De har koll på att kommunen den här säsongen ska testa ett slags galler som halkskydd på stenblocken där man kliver i vattnet från stora trätrappan. De uppskattar Scaniabadet. Och de hoppas att planerna på en betongbassäng med havsvatten blir verklighet.
När bara mässkvarteren fanns kallades hela stadsdelen för Bo01. Men i takt med att nya bostadsområden växte upp började Malmö stad medvetet lansera det officiella Västra hamnen. Kanske delvis för att man ville komma bort från floppstämplen efter mässkonkursen. Urinvånarna Lars och Jenny Tufvesson kallar fortfarande sina kvarter för Bo01.
De hade inga barn när de flyttade in, men nu ingår tvååringen Rasmus i familjen. Det har blivit tydligt att området på många sätt är småbarnsvänligt utan att vara anpassat för småbarn. Aquapunkterna används som lekplatser fast de egentligen inte är det.
– Man får hela tiden passa så att barnen inte trillar i en damm eller snubblar på en vass kant, säger Jenny Tufvesson.
Ibland, konstaterar Lars Tufvesson, har arkitekturen fått styra lite väl mycket. Han visar en damm på Salongsgatan. Räcken saknas.
– En gång backade en bil ner i dammen. En bärgare fick komma.
På sommaren kan det bli väldigt hett bland all sten och betong.
– Som en masugn, säger Jenny Tufveson.
Spindelinvasion är en annan sommartradition.
Men på det stora hela tycker Jenny och Lars Tufvesson att chansningen för tio år sedan utföll mycket väl:
– Vi trivs.