– Vi hoppas att elvaåringen, som inte är yngst, ska berätta vilka de andra är.
Pojken hämtades i sin skola.
Den senaste veckan har ett tiotal kvinnor fallit offer för de extremt unga men
knivbeväpnade rånarna i eller utanför Folkets park. Med bara minuters
mellanrum utsattes senast i torsdags kväll två kvinnor, 26 och 31 år gamla,
för rånförsök men lyckades skrämma i väg förövarna utan att de fick tag i
någonting.
– Pojkgänget har hållit till i närheten och så har man skickat fram en eller
två för att råna någon kvinna. Kniven eller knivarna har gått runt bland
pojkarna, säger Glenn Sjögren, chef på Malmöpolisens ungdomssektion.
Rånen i Folkets park började i söndags kväll. Offren var två 24-åriga kvinnor
som separat attackerades av två knivbeväpnade pojkar. En av kvinnorna fick
en rispa i ena handen då hon värjde sig mot de rekordunga rånarna. Vid det
ena rånet fick pojkarna med sig en mindre summa pengar.
Elvaåringen ska förhöras på barnavdelningen hos polisens familjevåldssektion
som inte ligger i något av Malmös polishus.
– Ett taktiskt val. Det gäller att inte höja hans status, säger Glenn Sjögren.
Förhöret ska ske i närvaro av någon av pojkens föräldrar och en
socialsekreterare.
Den införde elvaåringen kan förhöras i högst tre timmar. Därefter förs ärendet
över till socialförvaltningen. Pojken är inte straffmyndig och kommer inte
att delges misstanke om brott.
Den kniv, eller de knivar, som pojkrånarna använt har av offren beskrivits som
en brödkniv eller en grillkniv.
Att barn i elvaårsåldern begår brott är mycket ovanligt, säger Camilla
Martinsson, en av fyra socialsekreterare som är placerade på polisens
ungdomssektion i Malmö. Åtgärderna bestäms baserat på barnets situation –
inte på hur allvarligt brottet är.
– Man tar bara hänsyn till den sociala situationen och hur vårdbehovet ser ut,
säger Camilla Martinsson.
– Man försöker göra så att det ska bli så bra som möjligt för barnet.
Ett första steg är samtal med barnet och vårdnadshavarna. Ibland
tvångsomhändertas barnet enligt lagen om vård av unga (LVU).
– Man försöker att inte tvångsomhänderta om man inte måste, det är en sista
utväg egentligen. Det är klart att det är viktigt att kunna agera kraftfullt
om man inte får till det på frivillig basis. Och det gör man också, säger
Camilla Martinsson.